måndag 14 december 2009

Inte upplyftande... men mina känslor idag.

Ibland känner jag mig väldigt ynklig här i USA. Som att man aldrig är en del av samhället "på riktigt" och aldrig bli insläppt. Kan inte jobba. Måste betala högre avgifter överallt eftersom jag inte har något social security number. Ingen kredit (vilket ALLT baseras på här). Utanför, helt enkelt.
Det är riktigt jobbigt ibland. Eller ofta. Det största problemet är helt klart omöjligheten att styra över mina pengar och skaffa ett riktigt jobb. Jag får inte jobba här. CSN är allt jag har och med konstant stigande skolavgifter ser det mörkt ut på kontot. Det är jobbigt att inte kunna unna sig någonting alls. Får skuldkänslor varje gång jag har gjort något jag hade kunnat vara utan, t ex ätit ute med en kompis eller hyrt en film. Pengar är ett ständigt, jävla problem.

Just idag slog det mig rakt i magen..... hur jäkla fattig jag är. Jag är ett fett minus.

Varje ny termin laggar mitt lån 1,5 månader. Man kan inte få ut pengarna från CSN när man behöver dem, utan tidigast tre veckor före terminens början. Svårt, när vissa avgifter för kommande termin måste betalas in till skolan 1 månad innan skolstart och man har hyra och räkningar att betala. Det är synd att de inte går på vinter- och sommarlov, som pengarna från CSN gör. Det går inte riktigt ihop, som ni kanske förstår. Dessutom fick jag reda på idag att CSN kräver intyg från SKOLAN för min studieförsäkran. Detta var news för mig. Jag har pluggat här i tre år och jag har ALLTID gjort studieförsäkran online och sen har det inte varit något mer med det. Men inte nu längre alltså.... så nu vet jag inte när jag kan få tag i den blanketten eller när jag får mitt lån. Dygnen går om varandra så jag kan inte ringa CSN förrän ikväll kl 23.00.

Jag vet inte riktigt... som det ser ut här i Kalifornien nu, med stigande skolavgifter och dyrare liv för var dag som går skulle jag nog inte rekommendera en seriös studerande att komma hit nu. Om du har oändligt med pengar, stipendie eller något sånt... go for it... men om du som jag bara har CSN så tycker jag du ska vänta. Eller åka till en annan stat eller kanske t.o.m land. Nu pratar jag till seriösa studenter som planerar att ta en bachelor's degree. Jag pratar inte till svenskar som vill komma hit och leka av sig i ett år på CSN's pengar och skiter i betygen. Kör så det ryker, säger jag till er. Men till er andra. Jobba ihop en FET summa pengar eller säkra en inkomst utöver CSN, annars kommer det inte gå ihop.

Det är förjävla jobbigt att vara 26 och inte ha någon ekonomisk stabilitet alls i livet. Min dröm kostar, på många olika sätt, men det ekonomiska börjar definitivt bryta ner mig. Om det inte hade varit för att jag bara har ett år kvar hade det varit svårt att se framåt. Jag förstår varför studenter faller för kreditkort och snabba lån över telefon.

Jag försöker tänka att det löser sig. Det gör det alltid. Men jag vill klara mig SJÄLV. Jag är så ledsen över att leva på lånade pengar. Det är verkligen inte positivt. Fick ett nej på min stipendieansökan idag också.
"Don't let no one turn you down, keep movin' on higher ground"

2 kommentarer:

Chris sa...

jag önskar jag hade en miljon att ge dig.

det gör jag verkligen.

Miracle's can happen!

stor kram!!!!

Anonym sa...

Se det positivt, det finns miljoner stipender att söka i USA, i Sverige verkar det finnas 2 och de är antingen för studenter som vill plugga utomlands eller läser kurser i världsfred. Du grejar det stiepndiet, jag jobbar heltid ;)