Jag är världens sämsta bloggare. Det är ju skitdumt med tanke på hur mycket jag egentligen har att skriva om. Vad brukar man säga? Det där om träden och skogen och att man inte ser något. Jag ser inte skogen för alla träden. Lite så är det. Jag har massa roligt att berätta, men det blir vardag liksom. Eller inte vardag. Jag nyper mig själv varje dag. Men ja.. ni kanske fattar ... eller?
Igår tittade jag djupt in i Enrique Iglesias ögon, såg mina artister Nayer, Syphe och Pitbull uppträda, satt raden bakom snubben som hoppar ut ur bakluckan i Hangover (???), slirade runt med ett All Access Pass på konsert och levde the good life.
Det är jag så jääääääääääääävla värd. Yes, I said it. Shit va jag sliter. Vi snackar 80 timmar i veckan. Vi snackar grått hår och mardrömmar. Ingen överdrift. Jag drömmer om den här turnén jag jobbar med nu.
Fast så igår gick jag på konserten som ger mig psykbryt.... och då insåg jag att det här är ju helt jäkla underbart. Jag gör ju precis vad jag alltid har velat :)
Stressen jag kände i skolan var negativ. Den här stressen är utmanande... (och ASJOBBIG)... men i grunden positiv. Fattar ni?
Men jag vill hinna BLOGGA! Jag har så sjukt mycket att skriva om.
Och filmer till höger och vänster!!!!! Och tre bra läsarfrågor som jag fått men inte hunnit svara på! Jag viiiiiiilll!!!!!!!!! Kan vi utöka dagen till 48 timmar tack?