onsdag 27 februari 2008

Marcus + Frida = sant

Idag var det exakt 1 år sen jag träffade Marcus. Att gå ut på Harrios den kvällen är det smartaste beslutet jag tagit i mitt liv. Jag kommer fortfarande ihåg vad jag tänkte när vi blev presenterade för varandra av Tony. Jag kommer faktiskt ihåg vad jag sa till Chris också. Jag kommer ihåg vad Marcus hade på sig. Jag kommer ihåg hur det kändes när vi dansade hela natten och jag kommer ihåg att Marcus kallade mig "Wifey". Man kan säga att jag kommer ihåg allt. Hans jacka gick sönder :)
Nu har det gått ett år och vi blir lyckligare för varje dag som går. Egentligen var det rätt mycket som talade emot oss när jag tänker efter.... kultur och framför allt ålder. Men är det meningen så är det!!! Och det var det!!!

Ingen har någonsin gjort mig så lycklig. Jag har ändrat inställning till mycket efter att ha träffat Marcus. En bulle i ugnen är inte lika skrämmande längre, jag kan t.o.m längta. Ska "shake it up a little" och bidra med bruna barn under de svenska somrarna på Dahlbergsvägen. Jag planerar inte för ett liv i Sverige längre, jag vill vara här. Alla letar efter en man (eller kvinna) att leva sitt liv med och jag har hittat min man. Ett bröllop i Sverige och ett i USA! Ett hus i USA och en liten sommarstuga i Sverige. Cilla, ska vi äga tillsammans?
(Jajaja, jag vet att man aldrig vet med säkerhet - tro mig, jag kommer från en familj som inte lever i nån låtsas-bubbla - men jag ser mig själv som Mrs. Mitchell)

Marcus skickade precis ett mega långt mail från andra sidan USA. Han kom också ihåg vår ett-årsdag!! Mycket fina ord, och han förvånar som vanligt med sitt detalj-minne. Jag känner mig verkligen älskad. Jag är lyckligt lottad. Väldigt lyckligt lottad. Nu ska vi bara ta oss igenom tiden fram till maj 2009 då han kommer hem från Irak. När han kommer hem hit är det bara en tidsfråga innan vi drar över Atlanten till Sverige, så vi kan ha en familje-presentation! Åååhhhh längtar!!!!
Kort från Harrio's, ca 5 minuter innan jag blev presenterad för Marcus.

söndag 24 februari 2008

Saknad

Hittade ett kort på mig och Marcus, eller Marcus axel i alla fall. Vi busade som vanligt... och ser det inte ut som om hans axel är min vänsteraxel? Det blir ju lite konstigt...

Önskar jag kunde skriva något jätteroligt eller plita ner någon fundering eller tanke av betydelse men det finns inget sånt på lager riktigt. Det är det vanliga... saknar Marcus och försöker komma fram till ett förhållningssätt som håller i längden. Att försöka tänka positiva tankar är en självklar "lösning" men det är rätt orealistiskt att försöka trycka bort sanningen. Så "positiva tankar", visst, en jättefin tanke, men tyvärr inte möjligt när det är konstlat.

Det enda som verkligen gör att allt känns bra och får mig att tänka positiva tankar på riktigt är att läsa ett mail från Marcus eller prata med honom på telefon. När det gäller hela det här året och alla frågor och tårar som det resulterar i, är han den enda som kan få mig att känna mig lugn och glad. Fram till någon gång i maj nästa år kommer mina höjdpunkter vara de stunder han ringer och de gånger jag öppnar ett brev eller mail han har skrivit. Självklart kommer säkert andra saker vara roliga, men det är han som är viktigast.
Tänk om en demokrat vinner valet. Då finns det kanske en liten liten liten möjlighet att han kommer hem snabbare.

torsdag 21 februari 2008

Hopplöst...

Nu känns det sådär hopplöst igen...
Ena dagen kan kännas ok och nästa kan vara jättejobbig. Idag är en dålig dag, då jag inte alls förstår hur jag ska orka hålla humöret uppe under det året och lite till som Marcus är borta.

430 dagar är ca ett år och två månader... lite till. Om jag tänker tillbaks så långt känns det både som om det var nyligen och väldigt länge sedan. Jag försöker verkligen tänka att tiden går fort, och den gör ju det.... men det är så annorlunda nu när han är borta. Jag försöker att inte tänka på fel sätt, men det går inte att kontrollera tankar, hur mycket man än vill.
Min oro handlar inte alls om vårat förhållande. Det handlar om något mycket värre som jag varken vill säga eller skriva. Jag kan inte somna ibland för jag känner mig helt maktlös, och det är precis vad jag är. Jag vill stoppa kriget, få hem honom, spola tillbaks. Det känns så overkligt. Nu när han är i New Jersey behöver jag inte vara rädd för att något ska hända, men jag vet ju att han inte stannar där.

Jag tänker jätteofta på vad vi ska göra när han kommer hem. Jag gör tiden han är borta till ett grått, diffust blurr och tänker på april 2009 istället. Det kan vara jätteskönt att tänka så, men det går inte att fuska heller. Jag kan inte mirakulöst slippa tiden utan honom, den kommer jag inte undan.

Hoppas vi kan höras snart igen så det känns bättre, både för honom och för mig.

onsdag 20 februari 2008

Aj!

Det gör ont i hela kroppen. Knä, armbågar, lungor, hals, huvud, ögon. Mina kläder gör ont på min hud. Som tusen nålar ungefär. Varm och kall om vartannat. Jag orkar inte gå utan att bli andfådd och svimfärdig.
Det blir nog inte Las Vegas för mig imorgon. Vill så gärna följa med eftersom alla ska åka, men jag måste bli frisk och det blir man inte i Vegas. Jag har inte vilat någonting eftersom jag inte kan missa skolan och imorgon kan jag inte stanna hemma heller för jag har en midterm. Måste ta till vara på de tre dagarna jag är ledig över helgen.... Kan jag inte bli mirakulöst botad över natten så jag kan åka till Las Vegas med de andra????

Har fått några helt underbara mail från Marcus de senaste dagarna. Han upphör aldrig att förvåna. När jag saknar honom läser jag mailen om igen och då känns det genast bättre. Han är verkligen min dröm. Frida Mitchell, jorå, det klingar bra!

Jag måste plugga vidare... biology midterm imorgon... riktigt tråkigt. Jag vill inte veta vilket djur som äter vilket och vilka ämnen som går ner i jorden igen efter nån jäkla cykel är färdig. Det är bara få skiten överstökad!!

måndag 18 februari 2008

Kanjang, Alvedon, Advil, spray, Tylenol! ANYTHING!

Jag har blivit sjuk... igen.
Precis perfekt till en galet fullproppad skolvecka och Las Vegas-resa på torsdag. Fasiken. Det sitter liksom i lungorna... inte ens i halsen... nu börjar förkylningen komma också. Och som om inte det räckte har jag inte sovit ordentligt på en och en halv vecka. Ryggen och min madrass bråkar. DESSUTOM blev jag biten av en spindel för 2 veckor sen, och nu tror jag att jag har blivit förgiftad.
Har suttit med otroligt tråkiga Biology 9 nu i hundra miljoner timmar. Jag vill plugga matte hellre... hur stört det än låter. Biology är bara för min GE, och tur är det... när det är över, om 7 veckor, blir det aldrig mer naturämnen... eller jo, geografi med lab, men det verkar skoj... och när DEN är över är det bara businessämnen kvar... I LIKE.

Vill att tiden ska gå snabbare. Idag har det gått en vecka sen Marcus åkte, men det känns som en månad.

fredag 15 februari 2008

Ge mig en VALP!

Ok, min dag är gjord. Malin kom hit med sin lilla Old English Bulldog- valp och jag är KÄÄÄÄÄÄR!!!! Snacka om att vara en cool liten brutta! Augusta är beige och vit, med svart runt ögonen så det ser ut som om hon har solglasögon! Hon äger i sitt nithalsband och hon kan redan sitta! Ostadig på benen och kliande tänder! Hon får mer än gärna bita på mig! I'm in love. Bilder kommer!
När Marcus kommer hem från Irak ska jag göra ALLT i min makt för att få honom att inse att vi behöver ett fyrbent barn!

Konsert!

Den 15 mars ska jag och Katta se Gavin DeGraw live! Längtar!

Jag har havsutsikt!

Jag har bott i den nya lägenheten i ungefär en och en halv månad. Jag har alltid sett att vi har utsikt över Marinan med alla båtar. Jag vet att vi har fönster MOT havet, men jag har aldrig trott att vi har utsikt ÖVER havet!
Först idag märkte jag att vi ser hela vägen ner till havet! Kan det finnas en bättre utsikt?

onsdag 13 februari 2008

Trampa vatten i 16 veckor..eller?!!

Imorgon (torsdag) kommer min första skolvecka vara över och det ska bli underbart skönt! Man kan väl sammanfatta det hela med att konstatera att målet för terminen är att hålla huvudet över vattenytan!
Business 5 är riktigt roligt ämne men jag har en lärare som jag skulle vilja hugga pitten av. Han är extrem republikan, hatar Obama/Clinton, förespråkar mindre pengar till skolan och mer till business och som om inte det räcker är han övertygad om att global warming är "bullshit". Han lever i sin konservativa, kapitalistiska bubbla och verkar helt övertygad om att han är smartast i världen. Jag har ett namn för sånna som honom. Idiot. Jag ska kamma hem ett A (som han gjort klart för klassen är näst intill omöjligt) och visa han vart det (demokratiska) skåpet ska stå!

I min mikroekonomiklass kan man väl likna mig vid en väldigt stor val... strandad på en väldigt torr liten ö. Helt out of place! Men men... läste första kapitlet idag och det ska nog gå att förstå sig på det här också. Grym lärare som motiverar; Kofi Yankey från Ghana! Underbar!

Environmental biology är en klass ALLA borde ta! Min lärare är grym och ämnet aktuellt. Jag läser i stort sett om hur vi sakta tar livet av oss själva. Nej, global warming är inget skämt. Det är på riktigt. Och JÄVLIGT skrämmande dessutom.

Matten går som en dans. Det är inte ens svårt, men det är bara den absoluta början av terminen så värre blir det väl.

Music 36 brinner jag för! "History of rock´n´roll music"! Det kan ju inte bli bättre! har kollat på Elvis och Beatles... dokumentärer, konserter, intervjuer osv. LOVE IT! Dagens lektion toppade ALLT, vi fick se Michael Jackson uppträda med Billie Jean. Tack sa jag, det finns en gud! Den här terminen ska nog gå rätt bra, trots alla jädrans siffror och konstiga affärskoncept! Musik motiverar!

Imorgon är det alla hjärtans dag och Marcus får öppna presenten jag skickade med honom :) KUL! Får se vad han tycker!

måndag 11 februari 2008

Måndag

Jag är trött. Första skoldagen idag och till skillnad mot alla andra terminer fick jag inga bra vibbar. Läraren som jag skulle haft i Business Law gick och dog förra veckan och självklart får jag då istället den läraren Gino uttryckligen sa att jag INTE skulle ta. Professor Downs. Fy fan. Han var verkligen galen i ordets mest negativa betydelse. Svårt som f-n verkar det vara också. Men, en utmaning har väl aldrig suttit fel. Eller nåt. Känns väl kanske såhär för att Marcus och jag sa hej då igår. Det är svårt att känna mig riktigt motiverad, i alla fall just nu. Det blir bättre.

I Hollywood med mina nya roomisar, Josse och Sara. Mycket rolig kväll för ca 2 veckor sen. Orkar man inte lära sig namnen kan man bara säga Fnittermongo så lyssnar båda :) Men Josse är i alla fall andra bruttan från höger och Sara är längst till höger. Första gången i våra liv vi blev fotograferade av paparazzis när vi klev ur bilen. Det kanske var kombinationen vit limo och Club Villa som gjorde det, för inte fan tjänar de pengar på oss!

Träffade som sagt Michael i Hollywood när jag och Marcus var på Hollywood Wax Museum på Hollywod Blvd för några veckor sedan. Världens sämsta vax-museum. Och nu när jag tänker efter är det här inte alls från the Wax Museum utan från Guinness World Records Museum. Han har ju en del rekord, den där Michael. Bl a världens bäst sålda skiva, Thriller. Köp jubileumsalbumet som släpps den 12:e februari. Mycket bra!

Nu är det ett år och 3 månader kvar tills jag träffar Marcus igen. Tiden är ok. Tiden går snabbt och förändrar inte vad jag känner. Jag vill bara att inget ska hända honom, och det finns inga garantier, så det är jobbigt när tankarna far iväg.
Snart är han tillbaks igen... jag får tänka så.

Life is not measured by the number of breaths you take, but by the moments that take your breath away.


tisdag 5 februari 2008

En sån här jobbig dag..

Idag har varit en jättejobbig dag för det känns som att tiden bara försvinner nu när lördag närmar sig och det är svårt att hitta kvalitetstid med Marcus. Jag vill inte att det ska bli lördag, och på samma gång vill jag att allt bara ska dra igång så han kommer tillbaks snabbare. Det känns så konstigt; vissa stunder känns det ok och nästa blir jag jätteledsen. Det känns som att jag blir ensam på något vis, fast ändå inte. Jag har ju massa folk runt omkring mig, men det blir ändå så tomt utan honom.
Ja, som sagt, en dålig dag.