Vaknade inte på så rätt sida imorse, med magont (det gör jag iofs nästan varje dag.... F U Cerazette) och bara en allmänt förvirrad inställning till livet och alla val man hela tiden måste göra. Men tro det eller ej, jag jobbade några timmar och kom på att allt är rätt bra ändå. Ibland kan ett till synes skittråkigt måste leda till något bra.
Jag saknar min familj så jag håller på spy ibland. Jag vet inte riktigt varför USA och Sverige måste vara så långt ifrån varandra. Tycker det är mycket onödigt, men jag kan inte göra så mycket åt saken :( Ibland glömmer jag att det är ok att ta en dag i taget.... jag har en tendens att vilja planera vad jag ska göra om 1 år, istället för att koncentrera mig på vad jag ska göra imorgon. Besluten handlar till 90% om huruvida jag kan leva ifrån min familj större delen av året eller inte, och om hur jag skulle kunna lösa problemet Sverige vs. USA. Jag vill inte bo i Sverige, men jag vill ha min familj här. Gärna NU! Jag kan inte ha min familj här nu, jag kan inte åka till min familj nu, och så är det bara. Om ca 1.5 år ska stora beslut tas. Tills dess ska jag försöka lista ut stegen på vägen, en dag i taget.
1 kommentar:
jag känner med dig!
hoppas tankarna inte gör dig galen!
puss, saknar dig!
Skicka en kommentar