fredag 4 september 2009

Rest in Peace, Michael

Michael begravdes tidigare ikväll och nu när jag kom hem kollade jag på filmer och bilder från begravningen. Nu sitter jag och gråter.
Det här var liksom det sista. Nu får han vila, förutsatt att media låter honom göra detta, vilket jag starkt tvivlar på.
Jag vill så gärna förklara hur overkligt det fortfarande känns för mig. Jag har efter mer än två månader fortfarande inte tagit det till mig. När jag såg begravningsbilderna nu gråter jag, men jag kan ändå inte förstå att han är borta. Förstå är fel ord att använda..... klart jag förstår, men jag kan inte ta det till mig och bearbeta det. Det är som att en osynlig vägg hindrar mig från att acceptera att Michael är borta. Acceptera... eller kanske mer anpassa mig... det är nog ett bättre ord. Jag måste tänka om och vänja mig... och det tar lång tid.

Jag väntar på att "Dr." Murray ska åtalas. Den där jäveln ska skaka galler för det han har gjort. Länge.

2 kommentarer:

Andreas sa...

Hej igen...
Michael är MYCKET saknad i min värld också, jag försöker att le så mycket jag kan när jag ser bilder eller hör något om Michael men det fylls snabbt med saknad och sorg istället.
Men jag vet att med tiden kommer jag åter igen att kunna lyssa på hans musik och njuta av det magiska som Michael har gett oss alla.

=)

Anonym sa...

Du säger samma ord som Christian gör just nu, förutom att han typ vill mörda Gud, eller nån, eller nåt, eller ..hjälplöshet.