Har inte bloggat på ett tag. Det finns inte en lugn sekund i mitt liv just nu - allt känns bara upp och ner. Det känns som det har varit så ofta under de senaste 18 månaderna.
Hade lägenhet säkrad för inflyttning 1:a juli. Men ägaren försvann mystiskt och kvar blev jag - utan lägenhet, med alla mina ägodelar i en flyttbil. Allt är nu i ett hyrt förråd, och jag bor hos en kompis och Marcus. Orolig i hela kroppen. Sargad värdighet. Arg. Ledsen. Jobbigt. Det verkar näst intill omöjligt att hitta ett ställe att bo på. Marcus och jag ansökte om en bra lägenhet idag, och jag kan bara hoppas att hans hjälp och garanti att hyran kommer betalas gör så att jag får lägenheten. Det är inte lätt att leva i USA utan social security number.
Det är så mycket jag tänker på. Ingen ro i kroppen. Samtidigt har jag skolan som går på trippelfart under sommaren. Jag ligger fyra kapitel efter. Och det här med Michael har inte sjunkit in ännu. Marcus har spelat in massor med program och konserter från tv under de senaste dagarna och igår var första gången jag såg det sen Michael dog. Jag trodde inte det skulle kännas så mycket som det gjorde. Men det är som det är.
Förhoppningsvis får jag platser till minnesgudstjänsten som ska hållas för Michael i Staples Center på tisdag. Det är väl en begravning antar jag. 18,700 biljetter ska delas ut, utan kostnad, till slumpmässigt valda fans som anmäler sig. Jag hoppas verkligen på att få möjligheten att vara där - samtidigt vet jag inte hur jag kommer reagera. Det är så konstigt, en begravning med 18,700 personer? Och Michael i en kista? Vill jag se det? Oavsett vad så vet jag att jag kommer gå om jag för möjlighet. Sen om det gör saken värre eller bättre får tiden utvisa. Jag är i alla fall tacksam att jag bor här och har möjligheten att närvara. Såg filmen från repetitionen Michael gjorde 23:e juni. Han är HELT felfri. Jag känner igen varje steg från tidigare rutiner och de sitter där de ska. Han tar inte ut allt till 100%, men det gör han aldrig på repetitioner. Han var inte redo att dö och jag VET att han inte ville dö. Det sorgligaste är ändå att i slutet av klippet, när låten är slut och Michael sätter sista steget, sprider sig ett leende över hans ansikte. Han ville uppträda igen. Han skulle återigen få vara på det enda stället han någonsin kände sig riktigt hemma - scenen.
Tänker på Mia och hela Flink-familjen. Det är så orättvist att hemska saker händer så underbara människor... Ellinor kommer ju hit nästa vecka och förhoppningsvis har jag en lägenhet då. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Marcus släkt bor ju hos honom så där finns ingen plats. Ska bli härligt att spendera dagar med min låtsas-syrra. Jag saknar Ejor. Utan Flinkarna hade inte jag haft en så fin barndom som jag hade, och jag hade aldrig haft en så underbar bonusfamilj!
Hade lägenhet säkrad för inflyttning 1:a juli. Men ägaren försvann mystiskt och kvar blev jag - utan lägenhet, med alla mina ägodelar i en flyttbil. Allt är nu i ett hyrt förråd, och jag bor hos en kompis och Marcus. Orolig i hela kroppen. Sargad värdighet. Arg. Ledsen. Jobbigt. Det verkar näst intill omöjligt att hitta ett ställe att bo på. Marcus och jag ansökte om en bra lägenhet idag, och jag kan bara hoppas att hans hjälp och garanti att hyran kommer betalas gör så att jag får lägenheten. Det är inte lätt att leva i USA utan social security number.
Det är så mycket jag tänker på. Ingen ro i kroppen. Samtidigt har jag skolan som går på trippelfart under sommaren. Jag ligger fyra kapitel efter. Och det här med Michael har inte sjunkit in ännu. Marcus har spelat in massor med program och konserter från tv under de senaste dagarna och igår var första gången jag såg det sen Michael dog. Jag trodde inte det skulle kännas så mycket som det gjorde. Men det är som det är.
Förhoppningsvis får jag platser till minnesgudstjänsten som ska hållas för Michael i Staples Center på tisdag. Det är väl en begravning antar jag. 18,700 biljetter ska delas ut, utan kostnad, till slumpmässigt valda fans som anmäler sig. Jag hoppas verkligen på att få möjligheten att vara där - samtidigt vet jag inte hur jag kommer reagera. Det är så konstigt, en begravning med 18,700 personer? Och Michael i en kista? Vill jag se det? Oavsett vad så vet jag att jag kommer gå om jag för möjlighet. Sen om det gör saken värre eller bättre får tiden utvisa. Jag är i alla fall tacksam att jag bor här och har möjligheten att närvara. Såg filmen från repetitionen Michael gjorde 23:e juni. Han är HELT felfri. Jag känner igen varje steg från tidigare rutiner och de sitter där de ska. Han tar inte ut allt till 100%, men det gör han aldrig på repetitioner. Han var inte redo att dö och jag VET att han inte ville dö. Det sorgligaste är ändå att i slutet av klippet, när låten är slut och Michael sätter sista steget, sprider sig ett leende över hans ansikte. Han ville uppträda igen. Han skulle återigen få vara på det enda stället han någonsin kände sig riktigt hemma - scenen.
Tänker på Mia och hela Flink-familjen. Det är så orättvist att hemska saker händer så underbara människor... Ellinor kommer ju hit nästa vecka och förhoppningsvis har jag en lägenhet då. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Marcus släkt bor ju hos honom så där finns ingen plats. Ska bli härligt att spendera dagar med min låtsas-syrra. Jag saknar Ejor. Utan Flinkarna hade inte jag haft en så fin barndom som jag hade, och jag hade aldrig haft en så underbar bonusfamilj!
2 kommentarer:
Vilket svin!! Hade du betalat för lägneheten också eller? Fy fan.. jo jag känner igen känslan.. samma sak när jag blev blåst av mina sk. hyresgäster som skrev kontakt men bröt det så stog jag med 2 lägenheter och hyror att betala, den är skön. Började ju tappa tussar med hår då, hett. Hoppas det löser sig på nåt vis vännen!! Tänker på dig, när det lugnat ner sig sen får vi sätta oss och planera din vistelse här i Sverige, för jag VILL verkligen träffa dig! Ska vara själv här i Nacka (C är i Tranås) skulle det ju vara perfekt med rosé på balkongen? Puss
håller tummarna för att allt ska fixa sig vännen!!!
Hoppas du får bilj till tisdag för jag tror det kommer bli helt otroligt vackert!
PUSS!
Skicka en kommentar