lördag 11 juli 2009

Michael igen...

Jag har väl köpt 8-10 tidningar sen Michael dog. Collector's Magazines.... jag har inte kollat i dem förrän idag. Det kommer aldrig finnas någon som honom igen. Någonsin. Vilket liv han levde... helt ofattbart. Vilken människa han var. Undrar hur många som faktiskt förstår hans betydelse? Oavsett hur han såg ut eller hur långt ifrån det "normala" han må ha varit, så formade han vår musikvärld.... faktum är att han formade vår v ä r l d.
Vad är "normal" egentligen? Passade han inte in i din ruta över vad som är normalt? Köpte du varenda skriven rubrik och gottade dig i att du minsann inte var lika konstig? News flash - du dömer en utsida. Jag säger inte att han aldrig gjorde fel - men jag vet att Michael fick ta mer skit i sitt liv än vad någon ska behöva. Förhoppningsvis kunde hans fans, familj, vänner och under senaste 12 åren hans barn ge honom den respekt han förtjänade. Det vore så mycket mer rättvist om folk kunde ha sett förbi ytan och respekterat en människa som hade en enorm talang.
Säg vad du vill. Det är sant.

Michael var inte känd. Michael var så mycket mer än så. Ingen kommer nära hans kändisskap. Ingen. Inte ens Elvis. Hans blyghet (utanför scenen), vänliga själ, musikaliska geni, kreativa sinne, känsliga personlighet och saknad efter barndom var den perfekta kombinationen för att skapa underbar musik. Men alla dessa egenskaper gjorde honom väldigt missanpassad för ett liv under omvärldens lupp.

Den här videon är kraftfull... Michael på scen... och Michael-hysteri...



Den här videon är Michael utanför scen - den privata personen...



Och den här filmen tycker jag visar det Brooke Shields pratade om i sitt tal på hans begravning.... Michael hade ingen barndom, och försökte leva igen det som vuxen. Här leker han med sina kusiner och Macauley Culkin...






Inga kommentarer: