Jag har kollat på lite mer klipp från Michaels begravning nu. Jag kan inte förklara för någon hur det känns, för jag vet att ingen förstår. Det går inte att förstå, så försök inte ens. När jag ser bildklippen på stora skärmen över scenen, kan jag inte förstå att han, på bilderna, inte finns mer. Jag kan inte ta det till mig. Jag vet att han är död, men jag kan inte ta in det. Det går inte att förklara.
Idag begärde jag pengarna tillbaka för mina biljetter till konserten i London. Det kändes hemskt - jag var så nära att se honom på scen igen. Jag gjorde det motvilligt, med någon konstig tanke att om jag bara inte låtsas om det som hänt, så kanske det visar sig inte stämma, och jag får se honom live igen. Jag begärde bara pengarna tillbaks för en av biljetterna. Jag struntar i pengarna som jag förlorar, jag vill ha min biljett. Tillsammans med en bild på Michael, ska den hänga på väggen i mitt framtida kontor, och ständigt påminna mig om hur hans musik och otroliga, nästan overkliga talang har lett mig in på den väg jag har valt att ta genom livet.
Idag begärde jag pengarna tillbaka för mina biljetter till konserten i London. Det kändes hemskt - jag var så nära att se honom på scen igen. Jag gjorde det motvilligt, med någon konstig tanke att om jag bara inte låtsas om det som hänt, så kanske det visar sig inte stämma, och jag får se honom live igen. Jag begärde bara pengarna tillbaks för en av biljetterna. Jag struntar i pengarna som jag förlorar, jag vill ha min biljett. Tillsammans med en bild på Michael, ska den hänga på väggen i mitt framtida kontor, och ständigt påminna mig om hur hans musik och otroliga, nästan overkliga talang har lett mig in på den väg jag har valt att ta genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar