Jag kan inte förstå att Michael begravs imorgon. Nu är allt konstaterat, imorgon kommer han begravas. Jag har skuldkänslor för att jag inte kommer vara där. Jag är rädd att jag kommer ångra det. Men vad kan jag göra, jag fick inga biljetter.... På samma gång tror jag att det är bättre för mig att inte vara där. Jag vill inte se, eller ens veta, att Michael ligger död i en kista. Jag vill inte se det framför mig.
Jag har drömt om att få träffa Michael hela mitt liv. Det enda jag ville göra var att säga att hans musik har format mitt liv. Om jag skulle vara på Michaels begravning imorgon, skulle jag komma närmare än jag var på konserten 1997, men jag vill inte vara så nära längre. Jag vill inte vara nära hans döda kropp i en kista. Då accepterar jag hellre att jag aldrig kommer få komma nära, någonsin igen. Jag accepterar hellre motvilligt att jag aldrig kommer få uppfylla den drömmen, än lever med bilden av hans kista i minnet. För mig kommer Michael aldrig ligga i en kista. Och jag vill gärna få fortsätta tänka så.
Jag har drömt om att få träffa Michael hela mitt liv. Det enda jag ville göra var att säga att hans musik har format mitt liv. Om jag skulle vara på Michaels begravning imorgon, skulle jag komma närmare än jag var på konserten 1997, men jag vill inte vara så nära längre. Jag vill inte vara nära hans döda kropp i en kista. Då accepterar jag hellre att jag aldrig kommer få komma nära, någonsin igen. Jag accepterar hellre motvilligt att jag aldrig kommer få uppfylla den drömmen, än lever med bilden av hans kista i minnet. För mig kommer Michael aldrig ligga i en kista. Och jag vill gärna få fortsätta tänka så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar