Nu har jag läst tre kapitel av de sju jag måste ha kirrat innan jag lägger huvudet på kudden ikväll. Självklart har den här boken väääärldens längsta kapitel! Och minsta text. Jag är gammal! Jag ser inte småttingbokstäver!

Jag är så glad att jag kan åka och träffa Marcus nu när de förbereder för sitt deployment. Sist var ju det en omöjlighet, eftersom de var i New Jersey. Så imorgon puttrar jag och Jackson upp till Bakersfield!

Dåre #1 och dåre #2

Det är så mycket som är på G nu, jag känner mig lite all over the place. Jag trivs med mycket i farten, önskar bara att deploymentet inte var en av de saker som var på G. Men men. It is what it is. Det kommer gå prima, precis som sist :)