fredag 26 juni 2009

Michael


Vaknade upp nu efter att ha sovit några timmar och världen känns annorlunda för mig. Kanske inte för dig, men det är verkligen så det känns för mig. Pratade med mamma och pappa, de två personer som tillsammans med min syster kanske förstår varför jag tar det här så hårt.

Det handlar inte om fanatisk idoldyrkan längre. Det har jag kommit över för länge sen. Det handlar om att min största inspirationskälla inte finns längre. Musiken finns, men inte personen. Även om jag inte kände honom är det svårt att helt separera musiken och mannen bakom tonerna, och jag behöver båda i liv för att det ska kännas bra. Inte heller möjligheten till nya toner och nya konserter finns längre. Michael har alltid funnits någonstans, och nu på senare år väldigt nära mig eftersom jag bor i Los Angeles. Det har kommit nya rykten om att han är i studion, enstaka videoklipp och ny musik har poppat upp på youtube. Men nu är allt sånt borta. Michael kommer inte sätta en endaste ny låt till vår värld. Det som finns sedan tidigare, är det jag har att ta med mig när jag går vidare. Jag hoppas verkligen världen kan inse värdet av Michaels musik och komma ihåg honom för allt han gav oss. Michael kommer aldrig göra en till moonwalk eller sjunga igen. Hoppet om att få se honom igen, och känna glädjen och styrkan han utstrålar på scen, dog torsdagen den 25:e juni 14.26.

Marcus och jag pratade igår. Michael är i himlen nu, där han sjunger och dansar för de som har gått vidare. Marcus vän sitter nog där i publiken och rockar till Bille Jean, Beat It och Thriller. Jag får vänta längre på min sista konsert än jag hade planerat.

Inga kommentarer: