Man sätter själv ihop sitt schema på college i USA och väljer i rätt stor utsträckning även sina lärare. Många använder sig av sidan http://www.ratemyprofessors.com där elever betygsätter lärare, men det är inget jag rekommenderar. Det viktigaste är att få ett bra schema. Den här terminen har jag lagt mitt schema så att jag bara går i skolan tre dagar varje vecka.
Jag har haft skitdåliga lärare, bra lärare och helt UNDERBARA lärare. I kategorin UNDERBARA lärare faller tre personer (som jag kan komma på nu direkt, har haft många lärare under dessa år).
Darryll Keith Ogata var min lärare i speech 5 under sommaren 2006. Alltid ett leende på läpparna och helsnäll rakt igenom. Speech 5 med Ogata är som ett skrattpiller, hela lektionen går ut på diskussioner och jag LOVAR att ni kommer ha kul. Klassen är ett lätt A, och inte så krävande.
Kofi Yankey däremot, han ställer HÖGA KRAV på sina elever och hans Economy 1 klass är det svåraste jag någonsin har gjort. Det var helt enkelt förjävligt. Men SÅ underbart kul och hans fastklistrade, genuina leende och torra skämt gjorde honom helt fantastisk :) Han var verkligen stenhård och testade alla kapitel på tre olika sätt, varav det största momentet var en uppsats. En uppsats som förövrigt slutade på ca 20 sidor och det blev fyra av dem under terminens gång. Oavsett tid på dygnet, kunde han alltid hjälpa till och han var grym på att svara på mail. Jag har aldrig varit så slutkörd i en klass, men jag har heller aldrig lärt mig så mycket. Kofi Yankey är KUNG!!
Professor Trippetti var min Accounting 2 lärare. Jag och Gino tog den klassen tillsammans och JÄVLAR va roligt vi hade! Trippetti älskar ironi, och i början kan man undra om han inte är lite borderline crazy. Han är grym på att förbereda elever för ett jobb inom business och bryr sig på riktigt om sina studenter. Inte lätt alls, men otroligt rättvis lärare.
Vad gäller att stå framför klassen och prata så förstår jag om folk är oroliga. Jag fick sänkt betyg i vissa ämnen i gymnasiet pga att jag vägrade redovisa. Sanningen är att det är bara vänja sig. Alla klasser kräver inte att man redovisar, men jag kan lova att det är omöjligt att ta en degree utan att prata framför folk. Hur cliché det än låter så är det något man MÅSTE göra. Dessutom, en speechklass är även ett MÅSTE om man ska göra en transfer. Jag blev tvingad förra sommaren att göra en tio minuter lång företagspresenation själv, och det var då min osäkerhet försvann. Sen dess har jag gjort flera presentationer, och har faktiskt lärt mig tycka om det. Det är bara ta tjuren i hornen. Du kommer inte undan :)
När jag ändå är på G och pratar om lärare kan jag ju berätta att man aldrig får kalla sin lärare vid deras förnamn. Man ska alltid säga "Professor" följt av deras efternamn. Det anses ohyfsat att säga deras förnamn, det ska bara göras om läraren säger att han/hon tycker det är ok.
I regel, i alla fall för mig, kan man säga att yngre lärare (dock inte helt gröna lärare) är de bästa. En lärare som ställer väldigt höga krav är alltid bättre än en lärare som gör det lätt för sina elever.
Jag har haft skitdåliga lärare, bra lärare och helt UNDERBARA lärare. I kategorin UNDERBARA lärare faller tre personer (som jag kan komma på nu direkt, har haft många lärare under dessa år).
Darryll Keith Ogata var min lärare i speech 5 under sommaren 2006. Alltid ett leende på läpparna och helsnäll rakt igenom. Speech 5 med Ogata är som ett skrattpiller, hela lektionen går ut på diskussioner och jag LOVAR att ni kommer ha kul. Klassen är ett lätt A, och inte så krävande.
Kofi Yankey däremot, han ställer HÖGA KRAV på sina elever och hans Economy 1 klass är det svåraste jag någonsin har gjort. Det var helt enkelt förjävligt. Men SÅ underbart kul och hans fastklistrade, genuina leende och torra skämt gjorde honom helt fantastisk :) Han var verkligen stenhård och testade alla kapitel på tre olika sätt, varav det största momentet var en uppsats. En uppsats som förövrigt slutade på ca 20 sidor och det blev fyra av dem under terminens gång. Oavsett tid på dygnet, kunde han alltid hjälpa till och han var grym på att svara på mail. Jag har aldrig varit så slutkörd i en klass, men jag har heller aldrig lärt mig så mycket. Kofi Yankey är KUNG!!
Professor Trippetti var min Accounting 2 lärare. Jag och Gino tog den klassen tillsammans och JÄVLAR va roligt vi hade! Trippetti älskar ironi, och i början kan man undra om han inte är lite borderline crazy. Han är grym på att förbereda elever för ett jobb inom business och bryr sig på riktigt om sina studenter. Inte lätt alls, men otroligt rättvis lärare.
Vad gäller att stå framför klassen och prata så förstår jag om folk är oroliga. Jag fick sänkt betyg i vissa ämnen i gymnasiet pga att jag vägrade redovisa. Sanningen är att det är bara vänja sig. Alla klasser kräver inte att man redovisar, men jag kan lova att det är omöjligt att ta en degree utan att prata framför folk. Hur cliché det än låter så är det något man MÅSTE göra. Dessutom, en speechklass är även ett MÅSTE om man ska göra en transfer. Jag blev tvingad förra sommaren att göra en tio minuter lång företagspresenation själv, och det var då min osäkerhet försvann. Sen dess har jag gjort flera presentationer, och har faktiskt lärt mig tycka om det. Det är bara ta tjuren i hornen. Du kommer inte undan :)
När jag ändå är på G och pratar om lärare kan jag ju berätta att man aldrig får kalla sin lärare vid deras förnamn. Man ska alltid säga "Professor" följt av deras efternamn. Det anses ohyfsat att säga deras förnamn, det ska bara göras om läraren säger att han/hon tycker det är ok.
I regel, i alla fall för mig, kan man säga att yngre lärare (dock inte helt gröna lärare) är de bästa. En lärare som ställer väldigt höga krav är alltid bättre än en lärare som gör det lätt för sina elever.
4 kommentarer:
Braa..!! så borde det fan vara överallt! Mer respekt och sluta skjut på våra stackars lärare runt om i världen (ducka pappa!) ;)
Åh tack för ett utförligt svar! :D Jo jag misstänkte nästan att man kommer vara tvungen att tala inför en klass. Men det är bara att bita ihop..man ska inte låta något som det hindra en från att uppfylla ens dröm :)
Vilka områden skulle du säga är bra ställen att bo på? Du som bor där har säkert koll på det? Gissar på att det bor en hel del svenskar på alla dessa lägenhetskomplex också.
Skulle vara kul om du kunde göra en lite "guide" eller vad man nu vill kalla det över Santa Monica/LA. Typ bra restauranger, cafér, supermarkets, shopping etc. :)
Jag funderar lite på att åka till USA och plugga ekonomi eller marknadsföring till nästa vår och undrar hur det egentligen står till med våran 'skolengelska'? Om man har ungefär VG i eng A och B, klarar man sig bra då? Hur var din engelska när du började? Ställer lärarna krav eller är dem lite snälla i början och har förståelse för att man inte riktigt hänger med hela tiden i starten? Tycker din blogg är skitbra by the way! :)
Skicka en kommentar