Det är nog så ändå att cd-skivan håller på att dö ut. Om den inte redan är död? Usch... fan då. Jag spenderade mer kosing på cd-skivor i gymnasiet än på kläder. Jag fullkomligen älskar skivsamlingar och känslan av att köpa en ny skiva. Kolla omslaget. Kolla lilla boken inuti. Lyssna på låtarna. Ställa in den i samlingen. Kunna SE och HÅLLA i musik liksom. Det är ju det som är charmen lite. Att bygga upp en schysst samling och ha ett bibliotek av musik. Ett bibliotek som går att ta på, inte en drös med låtar på hårddisken som inte är något annat än en titel i iTunes.
Jag svor i början att jag skulle fortsätta köpa cd-skivor, men allt eftersom att priserna på skivorna gick upp och skivbutik efter skivbutik slog igen sina portar skapade jag ett konto på iTunes och nu är det så jag köper min musik. Det är billigare och tillgängligt. Det finns EN skivbutik kvar här i krokarna och det är Virgin MegaStore på Hollywood Blvd. Jag ÄLSKAR den affären. ÄLSKAR. När jag inte lever på studiebidrag längre ska jag köpa min musik där. Förutsatt att det fortfarande finns skivor om 2 år??!!
Jo, det är nog så att jag sörjer. Jag sörjer cd-skivan.
RIP my friend.
Jag svor i början att jag skulle fortsätta köpa cd-skivor, men allt eftersom att priserna på skivorna gick upp och skivbutik efter skivbutik slog igen sina portar skapade jag ett konto på iTunes och nu är det så jag köper min musik. Det är billigare och tillgängligt. Det finns EN skivbutik kvar här i krokarna och det är Virgin MegaStore på Hollywood Blvd. Jag ÄLSKAR den affären. ÄLSKAR. När jag inte lever på studiebidrag längre ska jag köpa min musik där. Förutsatt att det fortfarande finns skivor om 2 år??!!
Jo, det är nog så att jag sörjer. Jag sörjer cd-skivan.
RIP my friend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar