Lyckliga dagar i Hermosa

Spenderade största delen av förra veckan med Marcus på ett helt underbart hotell i Hermosa Beach. Underbar utsikt och underbart sällskap som jag inte fått se på alldeles för länge. Vi levde i någon slags låtsasvärld under våra dagar tillsammans. Lyckades stundtals lura mig själv att allt var som vanligt. När vi sa hejdå på lördag morgon var man plötsligt tillbaka i verkligheten igen, vilket inte alls kändes bra. Nu är det alltså minst ett år kvar innan vi ses igen. Ett år då inget kommer kännas riktigt bra. Han är underbar min Marcus. Bäst, helt enkelt.

Jag fick storstryk i UNO på balkongen. Va F-N gör människan,
han vinner alltid!!?

Jag vet exakt hur jag vill leva mitt liv när jag är med Marcus. När jag är med honom vet jag exakt hur jag vill att mina dagar ska vara, och jag känner hur långt ifrån det jag är nu när han är borta. Jobbigt att var själv. Men tiden går förhoppningsvis snabbt... (nu försöker jag lura mig själv igen).... lika bra att erkänna, tiden går inte snabbt.

Hermosa Beach med Marcus var underbart i alla fall. Vi åt lyxigt, bodde underbart, skrattade, myste och bara var. Det är det bästa, att bara vara. Jag blev mobbad för att jag inte kan rulla mina armar åt olika håll (???) som att det är någon jäkla talang, eller? Men jag gillar att bli pikad av honom :) Han kan inte prata svenska, så jag leder i "jag-kan"-tävlingen i alla fall!
Jädrans, va kär jag är. Det är nästan så det gör ont, och det är alldeles underbart!

Ska försöka lägga upp en film från helgen... måste lära mig hur bara... I'll be back!