lördag 10 maj 2008

It's going to be alright...

Nu har Marcus lämnat New Jersey och USA och jag skulla gissa att han redan har landat i Kuwait där de ska vara i tio dagar innan de flyttas vidare till Irak. Jag känner mig närmare honom nu än någonsin. Mail och telefonsamtal de senaste dagarna har varit upprivande och underbara på samma gång. Upprivande för att hela situationen känns förjävlig och underbara för att jag inser att han är verkligen helt fantastisk och det vi har är på riktigt.
Läste positiva nyheter om situationen i Irak och framför allt Sadr City imorse, så det känns bra. Marcus kommer vara lite överallt.... Sadr City bland annat....
Jag ska hitta energi någonstans och på något sätt hantera oron som jag bär inom mig varje dag. Det är svårt, men det måste gå. Mycket brevskrivande och mail kommer det bli för att föreviga varje tanke och förmedla dem till honom trots avståndet. Jag tänker redan på allt som kommer hända när han kommer tillbaks och hur jag ska uppskatta varje sekund.

1 kommentar:

Anna sa...

Du skulle ju inte läsa saker om Irak sa vi ju!!!