Nya böcker och elaka blanketter

Jag läser väldigt mycket. Under terminerna läser jag bara kurslitteratur *kräks* men så fort jag är fri från skolan köper jag böcker :) MÅSTE ha en bok. Alltid. Igår läste jag ut "Little Bee". Sorglig historia om en tjej från Nigeria som flyr sitt land och hamnar i England efter att hennes syster blivit mördad. Idag köpte jag "the Road" som tydligen ska vara gryyyyyyyyym. Men även den är sorglig och jag kände att nu får det fan vara nog med boktårar, så jag köpte första delen av Harry Potter. I know I know - det är för barn :) Men faktum är att min ekonomilärare tipsade om böckerna och jag vet flera vuxna som läst dem och älskat det. Behöver en bok som inte framkallar krokodiltårar!

Något som också framkallade krokodiltårar var idag när jag bökade med ett formulär till amerikanska ambassaden. Alla MÖJLIGA upgifter krävde dem, bland annat in-och utresedatum för mina 5 (!!!!) sista resor till USA. Ehhh... i mitt liv har jag rest till USA 13 gånger, så det är liiiiiite vajsing att hålla reda på datumen. Fick bläddra igenom passet 311 gånger och leta stämplar. I alla fall... en timme in i ifyllandet av alla uppgifter FÖRSVINNER ALLA UPPGIFTER!!!!!!!!!!! That's it. Suuuuuuur!!!! Får försöka någon annan dag.

Nu ska jag börja läsa... men vilken bok ska jag börja med? Beslutsångest.

Summer my ass

Åh men SKIT va förbannad jag blir dååååååå!!!! Jag vaknar upp varje morgon och hoppas hoppas hoppas att solen skiner idag. Vickar lite på gardinen och.......  G R Å T T !!!!!!!!! Det här börjar bli sjukt irriterande!

I love English Muffins

Kan man fresta lite med en English Muffin kanske? Det här är sååååå gott. Jag har inte ätit en på hundra år ungefär, men jag tog Marcus brödrost när han drog så nu ska det frossas!

Det kanske inte ser så gott ut, men fråga Chris, hon vet :) Tricket är mycket smör och ännu mer ost :)

Visumsökande... igen

Idag måste jag försöka få rätsida på det här med ambassaden och mitt nya visum. Jag kan inte komma till Sverige om jag inte vet med säkerhet att ambassaden har tider öppna för visumansökan i augusti. Måste förnya mitt :( Jag mailade dem igår.... personen som svarade på mitt mail glömde svara helt på en av mina 2 frågor och sa glatt att du har ju redan bokat tid så allt är klart! Han/hon skickade mötesinformation till mig för en Frida Elisabeth Karlsson. Lyckat! Vilket pucko... jag vet väl om jag bokat tid???!! Så tillbaks på ruta ett.

Nu ska jag upp ur sängen och börja pula med allt pappersarbete!

Ett litet hot och en liten Maria Shriver

Jag och Kelly gick och såg Grown Ups ikväll. Den var sådär.

Mycket händelserik kväll för övrigt. 

Det började med att vi gick några blocks ner till 3rd Street. En snubbe gick plötsligt brevid oss. Jag visste såklart på en gång att han var mysko. Han sa att han var Putins brorsson och när jag bad honom dra blev han tokförbannad och sa att han "is a part of the elite society" och att vi var "motherfuckers" och även att om hans livvakter hade varit där hade de "kicked us". Eh.... ok. Grattis grabben.

Jag hatar sånna här jävla idioter. Jag blir såååå arg och vill att en polis ska komma runt hörnet så jag kan se fanskapet i handfängsel. Jag njuter verkligen av att se puckon i handfängsel. Jävla miffo. Jag vill klå skiten ur sånna här jävla amöbor. Fy fan. Tvi. Jag har verkligen NOLL tolerans med idioter. Man måste hitta rätt balans för man vet aldrig med puckon vad de kan få för sig, men jag har svårt att hålla käften stängd och ilskan i schack. Sånna här gånger vill jag ha en polis i fickan, som man kan ta ut och bussa på alla puckon som går lösa på gatorna. Åhhh... A R G!!!!!

I alla fall... vi traskar in på bion och den första person jag ser är Maria Shriver. Hon kommer från John. F. Kennedy-släkten. Mer känd som Arnold Schwarzeneggers fru :) Hon ser ut som en drake ungefär. S H I T vilka läskiga ögon. Det roliga var att hon hade tappat bort sin väska så hennes livvakter sprang runt och letade. Slutade dock lyckligt, då hon fick tillbaks sin guldväska välbehållen. Hon verkade långt ifrån trevlig....

Det känns som att det var något mer som hände ikväll.. men jag kommer inte ihåg..... nu blir det sova för mig!

My brain still works!

Nu blev jag lite stolt :)

Den här satt fan långt inne. Sommarkurser är inte så roligt. Speciellt inte när man har andra saker att fokusera på också. Men där satt den!!! Igen :)

Grattis Foffe!!!!!

Idag fyller den här lilla krabaten år!!! :)

HIPP HIPP HURRAAAAAAAAAA :)

Det här måste vara världens somrigaste bild. Stoffe har ätit bär. Mycket bär.

Saknar dig Korven! Vi ses förhoppningsvis snart!

Lugn och sansad pojk. Lite för stor för att hålla som en bebis, men man kan försöka :)

Tillägnat pappa!

Det finns ingen som skrattar så högt när folk ramlar som min pappa :) Och jag har nog fått samma humor, för jag skrattar så jag gråter när jag kollar på WipeOut!!!! Det här är helt underbart!!!

Det sägs att man äter med ögonen, men det gäller nog inte mig!

Eller ja, man äääter kanske inte med ögonen... men man tittar ju på maten med ögonen och om det ser äckligt ut vill man inget ha. Som Marcus, han kan inte äta avocado eller guacamole för han tycker det ser ut som spyan från bruden i Exorcisten. 
Vem har sagt att tonfiskburgare måste vara runda?

Smuliga och kantiga smakar precis likadant. Jag svor X antal gånger och en hel drös med en massa fina ord när jag skulle vända mina tonfiskcirklar och de bara föll samman. Jag är ingen stjärna i köket direkt, men det är inte lika illa som för några år sedan! Det artar sig! Hur som helst, gott var det! Lite beroende av svampcouscousen till vänster...

Lite trött, lite glad, lite lila.

Inte en femstjärnig meny i mitt kök direkt

Nyss hemkommen från Warner Bros. Records. Idag gick jättesnabbt, antagligen för att jag hade något att göra hela tiden. Jag är riktigt hungrig, så jag tänkte slå på stort och göra tonfiskburgare nu. Det är så underbart att ha en massa pengar så man kan äta vad man vill! Eller inte. Tonfiskburgare??? Hallå. Kyrkråtta.

Fast jag tycker det egentligen är rätt gott, det är bara det att jag är trött på tonfisk, kyckling och tortellini. What's up with the filet mignon liksom??????

I am the hotel queen!

Idag hade jag mitt första möte med min internshipklass. Vi kommer bara träffas tre gånger under 6 veckor, så det är verkligen inte krävande. Det är väl meningen att man ska vara fokuserad på sitt internship, so it makes sense.

Min lärare verkar grym, förutom att hennes ögonvitor är H E L T knallröda. Efter att ett virus satt sig i hennes hjärta förra terminen vaknade hon blind en morgon. Hon är frisk nu igen, men hon måste ta sprutor RAKT IN I ÖGONEN lite då och då. Ehhh... låter som något för mig. Eller inte.

Idag skickade jag in min sista ansökan till CSN. Det kändes sååååååååå underbart att kryssa i rutan där det står "kryssa i här om du inte vill att vi skickar dig ansökningsformulär inför nästa termin". Wohooo! No thank you :)

De senaste fem dagarna har jag bott på 3 hotell. Det måste vara ett rekord eller nåt. The Marriott i Marina del Rey, Embassy Suites i Irvine och Double Tree i Bakersfield. Jag betygssätter sängar och gratisprodukter när jag är på hotell. Ingen vinnare i någon av kategorierna på dessa hotell. Men laxen jag beställde upp mitt i natten till mitt rum på the Marriott var finfin!

Lindsey Lohan får skaka galler

Lindsey Lohan blev precis dömd till fängelse. Så går det när man inte lyder.

I Am Because We Are

Jag har precis sett dokumentären "I Am Because We Are" och den berörde mig verkligen på djupet. Den officiella beskrivningen säger att den handlar om föräldralösa barn i Malawi, men egentligen handlar den om så mycket mer.

Jag tror det är extremt viktigt att förstå hur människor lever i andra, mindre lyckligt lottade, delar av världen. Den här dokumentären visar verkligen hur de kämpar. Hushåll bestående endast av syskon, som försöker överleva efter att båda föräldrarna har dött. Hemska överfall på små pojkar som har gett sig ut på en livsfarlig, men absolut livsnödvändig, resa till fots för att köpa mat. Mammor som tvingas ha sex med en främling efter att hennes son har dött, för att blir "renad". Barn, yngre än 10 år, som inte kan gå i skolan eftersom de inte har råd, måste tvätta sina kläder, tigga pengar till mat, se efter småsyskon och fokusera all ledig tid på att överleva. Det kostar 12 dollar för ett barn att gå i skolan en termin. Praktiskt taget ingenting, men en förmögenhet för dem. Inga föräldrar. Ingen säkerhet. Det är absolut hjärtskärande att höra de här små, små barnen berätta om sin vardag.

Få människor gör något. Få människor donerar tid och pengar till behövande. Det betyder absolut inte att man är en dålig människa, men jag kan inte låta bli att undra varför det är så lätt för många att vända bort ögonen och välja att inte se. Det är lätt att glömma bort att vi alla är människor. Jag hade ett fadderbarn, men slutade skicka pengar när jag började plugga. Jag ska definitivt börja igen, så fort jag får en inkomst. Alla kan inte donera pengar och tid, men det är var och ens ansvar att vara informerad och inse att alla inte är lika lyckligt lottade som vi. I am because we are..... utan varandra är vi ingenting. Det spelar ingen roll vilken hudfärg en människa har eller vilken världsdel han eller hon kommer från. Ibland är det bästa man kan göra att öppna ögonen.

Gå in på den här länken för att se "I Am Because We Are". Jag vet inte om Hulu fungerar i Sverige...... men jag hoppas. Annars finns det säkert något annat sätt ni kan se filmen på.

Min feta (?) syrra

Det märks verkligen på min besöksstatistik när jag inte bloggar på några dagar. Den går i botten, kan man säga :) Jag vet inte vilka som läser min blogg.... för det mesta lämnar ingen kommentarer (Lindgren är den enda som är duktig på detta) så jag har noll koll på vem som läser. Men vissa dagar har jag runt 60 läsare, inte så mycket i bloggvärlden, men mycket för mig :) Jag vill veta vilka ni ääääääär :)

Hugo Rosas bloggar ju som ni kanske vet (eller inte vet?) Kolla in det här smickrande inlägget om min syrra :)

Skrämdump från Hugos blogg. Shit. Det är ju riktigt otäckt. Vart förvränger man bilder såhär? Jag vill veta - det är skitkul juh!!!

Självklart har Hugo förvrängt bilden, för min syrra är het, inte fet :) Kortet på Cilla och mig är taget sommaren 2008 på en kryssning.


Jag har bara softat idag. Sovit på soffan och ätit tre ton glass, så snart kanske jag ser ut som syrran på Hugos förvrängda bild? :) En riktig slappdag med andra ord. Rätt skönt, för jag har sprungit runt som en skottspole de senaste månaderna. Imorgon klockan 11 på morgonen har jag möte med min internshipklass på skolan. Blir nog en kort träff, snabbt avklarat. Ska nog dåsa på stranden efter det....


Nytt nagellack från OPI. Somrigt och sitter flera dagar, speciellt om man använder OPIs underlack (så länge man inte börjar kladda runt som en femåring innan det har torkat, som jag)

We're in the Army now

Nu kommer jag inte se Marcus igen på cirka ett år. Jag kom nyss hem från Bakersfield. Här är lite kort från helgen. Finns inte så mycket att säga om det egentligen. Det var en middag i en hangar eller nåt liknande, med en massa militärfamiljer... det var en glad tillställning, inte några ledsna miner direkt. Vissa soldater och familjer har gjort det här så många gånger att de inte ens tycker det är svårt att lämna varandra längre. Många soldaters fruar kom inte ens till middagen, för de har gjort det så många gånger. Som en soldat valde att uttrycka sig när jag frågade om hans fru skulle komma "She's not coming.... we've been through this so many times... It's just "bye honey, see you in a year".. and I'm out".... För vissa är det verkligen v a r d a g att vara ifrån sin partner ett år i taget, och detta väldigt ofta. Jag kan acceptera det, men jag kommer aldrig låta det bli vardag. Inte Marcus heller.

Marcus blev tilldelad sin tredje "bronze star" och han hade ingen aning om det i förväg, så han blev rätt förvånad.

"The Bronze Star Medal (or BSM) is a United States Armed Forces individual military decoration that may be awarded for bravery, acts of merit, or meritorious service".

Jag var såklart tokstolt :) Film kommer senare :)

Marcus tar kommando över sina män :) Han är väldigt respekterad, ibland blir det nästan pinsamt, för jag har så svårt att se honom i den rollen.

Här har Marcus precis blivit officiellt befordrad till 1st Sergeant, och får även oväntat sin tredje bronze star.

Jag tar kort på Marcus och Barbara och hon tar kort på mig :) Marcus höll på bli galen när vi höll på.

Det dansades hej vilt :)

Jag blev så A R G på Marcus när han fular sig på den här bilden. Bara att FÅ honom att ställa sig framför en kamera är en kamp, och så gör han en sån här min bara för att retas. Det var ju kanske INTE det jag ville ha direkt. Marcus mamma till höger.

Några av Marcus soldater försökte allt de hade att få upp honom på dansgolvet. Men om man säger såhär. När Marcus är i sin 1st Sergeant roll är det inte lätt att övertala honom. Och han är inte sitt vanliga jag heller för den delen, för han dansar ÖVERALLT.

Nu drar det igång alltså. Ett år. Jag har känt mig otroligt stark, men imorse när vi sa hejdå brast det lite. Men jag känner mig stark ändå. Jag vet att det här förhoppningsvis är sista gången och jag behöver inte gå igenom det själv, nu har jag Barbara som förstår mig.

See You Soon Again Dinner

Ok, nu är det spikat. Imorgon åker jag till Bakersfield för att vara med på farewell dinnern. Kunde de inte ha kommit på ett lite mer upplyftande namn? Farewell låter så..... hårt. Jag väljer att kalla det "See you soon again"- dinner istället. Klingar bättre.

Jag och Marcus mamma Barbara kommer vara där. Tydligen håller det på i fyra timmar. Jag vet inte riktigt vad som kan ta så lång tid... men jag är säker på att det kommer fällas tårar både här och där. Jag kommer inte fälla tårar. Det blir inte bättre för det. 

Jag får inte glömma kameran! 

Det är första gången Marcus gör ett deployment (blir ivägskickad till krig) som 1st Sergeant :) Jag känner mig stolt, och jag vet att Barbara, även om hon hellre vill ha honom hemma, är ännu mer stolt för hon har sett hela hans karriär inom armén. Svårt för en svensk att förstå, men det är verkligen en big deal. På söndag är det 4:e juli (Independence Day), så de kommer säkert göra en stor sak av det också.

Jag känner mig alltid lite off vid sånna här tillfällen. Amerikaner har självklart en helt annan inställning till armén än vad jag har. Jag kan inte känna vad de gör. Att vara soldat och "serve their country" är något av det finaste man kan göra här. När någon ger Marcus en klapp på axeln och säger "thank you for keeping us safe" blir jag rörd, men det är för att jag är stolt och jag vet hur mycket det betyder för Marcus - inte för att jag känner så starka känslor för USA som en amerikan gör. Jag känner enorm respekt för soldaterna, och jag vet att de är MYCKET starka som åker iväg. Och vi - familjerna - är starka som fortsätter vardagen. Det känns lite som att jag sitter på avbytarbänken och kollar in matchen ibland. Jag stödjer och beundrar Marcus för det han gör, men jag kan inte känna vad han och alla runt honom känner i alla lägen. Jag gillar USA - men jag är svensk. Och den grad av kärlek amerikaner känner inför sitt land, har jag svårt att tro att de flesta svenskar någonsin kommer i närheten av. Det är helt enkelt (tyvärr?) inte en del av vår kultur.

Även om vår anledning till varför vi stödjer de amerikanska trupperna är olika, så vet jag att vi alla känner exakt samma sak. Jag vet att ingen av alla de familjemedlemmar som kommer vara närvarande imorgon kväll vill se "sin" soldat åka. Det spelar ingen roll hur mycket de älskar sitt land. Vi alla har gemensamt att vi helst av allt vill trycka på paus och hoppa till nästa kapitel. Det kapitel när vår soldat kommer hem. In one piece and finally safe.

Nu blev det här ett väldans långt inlägg, men min blogg är min hjärnskrynklare i cyberspace. Jag ser fram emot imorgon för jag vill att skiten ska börja. Marcus sa exakt samma sak igår. Nu vill vi bara lägga i växeln och sätta igång det här året.

Jag känner mig positiv när det gäller hans deployment. Definitivt mycket bättre än sist.

Marcus i Irak 2008

You will be missed

Här är alltså lägenheten med stort L. Den var Marcus, men den kändes som våran tillsammans, eftersom vi inredde tillsammans och spenderade nästan all vår tid där.

Jag vet inte riktigt varför Marcus tog korten i svart-vitt... men men. Jag älskar (älskade) i alla fall den här lägenheten. Helt underbar. Sovrummet (med världens ballaste och största säng) har jag inga kort på, och inte spelrummet/"the man cave" heller. Ser ni tavlan som hänger på väggen på kortet? Marcus har ritat den... det är en liten bebishand som håller hårt om en mans (sin pappas?) finger.

By night....

Sommarterminen över

Nu är min allra sista sommartermin över! Thank you very much!

Jag tror att jag kanske får ett B, men det gör inget. Nu är det ingen skola förrän 23 augusti då jag börjar min SISTA hösttermin... eller jag kanske borde säga sista skoltermin över huvud taget :) Förhoppningsvis blir det bara 3 klasser och ett internship. Vill vara i skolan så lite som möjligt... förhoppningsvis går planera i lås.

Marcus och jag var i Irvine igår... hans militärbas är där och vi bodde på Embassy Suites precis intill. Vi hade skitkul på kvällen... gick runt i "the District" som är ett shoppingcenter utomhus med massa retauranger och sånt. Marcus stannade och spontandansade ÖVERALLT på parkeringsplatsen så det tog LÅNG TID att gå från restaurangen vi åt på, till Target, och tillbaks till bilen :) Imorgon kanske jag åker till Bakersfield för en "farewell dinner" med militärerna i Marcus unit och deras familjer. Vi får se. Det tar  cirka två timmar att bila dit och jag är nervös att min lilla Jackson ska ge upp i bergen... men det ska nog gå bra.

Marcus underbara lägenhet som vi inredde så underbart fint, med utsikt över kanalen och havet, är nu tom och inte längre våran :( Det var utan tvekan den mest underbara lägenhet jag satt min fot i. Jag vet att Marcus tog en massa kort innan han började tömma den på möbler.... jag ska leta upp dem och lägga upp här senare...

Drar till Irvine nu. Sista dagen med Marcus.

Stackars stackars barn

Min syster är jättebra på att ge sin tonåring råd.

Hon förelår t ex att han ska hångla med sin arm för att lära sig tungkyssas. 

Finemang.

Vincent och jag förra sommaren. Pinsamt att vara med på kort liksom. Kolla hur LÅNG har är. Han måste vara lika lång som mig nu, han har ju växt i ett helt år!