Det gor ont i hela mitt hjarta nar jag missar dagar som denna i Sverige. Min Vincent gick ut nian och jag hade liksom glomt hur stort det faktiskt ar, tills jag sag det har kortet och blev helt paff. Grabben ar inte sa liten langre. Va fan hande? Att ga ut nian ar ju att hoppa over forsta troskeln till vuxenlivet pa nagot vis. Tro nu inte att jag menar att du ar vuxen snoddas.... du ar bara p a v a g att bli vuxen ;)
Den har grabbens hjarta sitter pa helt ratt stalle. Flummig lite da och da, men vilken tonaring ar inte det ;) Tank den brud som far bli hans pa riktigt sen om nagra ar (manga ar hoppas jag)... hon ska kollas i brottsregistret och hon ska genomga en javla massa tester och om, om, om, om hon nu klarar sig over alla hinder.... da kommer hon fa ett jaklarns fint liv med den har grabben. Det var inte sa langesen han sprang och svingade med armen och skrek "Ha kommeee Sitteeeeen"....... fast det var ju langesen....... valdigt langesen till och med. Vilken tur du hade forresten som inte blev dopt till Orni. Det var nara.
Varje gang jag ser ett kort pa, eller pratar med Vincent... ler jag fran ora till ora.
Det ar nagot valdigt speciellt med att fa se (om an pa hall) tre underbara grabbar vaxa upp och bli perfekta :) Vilken tur jag har.
Nasta sak pa schemat for det har snyggot ar att ta korkort med morfar Urban :) DEN upplevelsen skulle man vilja ha pa film. Min pappa skaller inte nar man ovningskor... han skrattar... hela tiden. Och retas. Ha det sa kul Vincent :) Nar jag kommer till Sverige i vinter och nasta sommar ar det du som hamtar mig fran Arlanda :)
Love. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar