torsdag 12 januari 2012

Korten pa bordet

Nu ska jag sluta vara sa mystisk. Det ar slut med mig och M och jag har sagt upp mig fran jobbet.... Eller ja, jag forsokte saga upp mig i alla fall.

To make a long story short... det ar JAVLIGT jobbigt att bo i USA. Inte for att USA ar USA (eller jo kanske lite det ocksa) men mest for att jag aldrig kan finna riktig ro och for att jag ar for langt borta fran alla jag alskar. Och nar alla drommar var uppfyllda, dvs skolan och jobb inom musikindustrin, sa forsvann lite av orken... eller lusten att hela tiden kampa.

Men sa sitter jag dar vid ett vagskal igen. Jag dividerar hit och dit och upp och ner och hur man an gor sa blir det inte 100% ratt.

Nu har jag i alla fall blivit erbjuden sa otroligt bra formaner och garantier pa jobbet att bilden ser lite annorlunda ut. Eller valdigt annorlunda. 

Oavsett hur slitigt mitt jobb an kan vara, sa skulle de flesta DO for att fa gora det jag gor. Och jag alskar det ju... for det mesta. Det har varit skit ett tag nu for jag har varit installd pa att dra... men jag vet (och har nu aven fatt bekraftat) att jag ar skitbra pa det jag gor och valdigt uppskattad. Jag ska ta over Frankie J's grejer nu ocksa.

Sa nu kanske det blir sa att jag stannar ett ar till. Jag har inte bestamt mig, men det ar dar jag star nu. Det enda jag vet till 100% ar att jag vill leva mitt familjeliv i Sverige. Det ar dar jag vill att mina barn ska vaxa upp. Men jag kanske skjuter pa Sverige lite till. Kanske.


2 kommentarer:

Anonym sa...

jobbit....jag vill ju så klart ha hem dig...men kanske det är så att år till inte gör så mycket. Vi alla finns ju kvar :)
PUss ring....jag åker om 5 dagar /Lundan

Anonym sa...

Men kom ihåg Frida: Hur det än blir, blir det jäävligt bra!

Fortsätt kämpa och lev din dröm!

-Kalle