Nu blir jag supernostalgisk för jag går igenom skåpet i mitt gamla rum och rensar lite. Jag har hittat mina dagböcker, en massa böcker om Michael Jackson och alla mina vidoes med MJ-konserter, intervjuer och dokumentärer. Jag vet att det finns en gigantisk box någonstans i förrådet med alla planscher som satt på min vägg och en egen bok jag gjorde om Michael när jag var runt 10-11 år. Jag tror jag gjorde en när jag var 14-15 också så den ligger nog där också. Hahaha, vilken nöööörd jag var. Jag är SÅÅÅ tacksam för att jag var en nörd!!!! Det ligger nog en väldans massa saker i MJ-boxen som jag har glömt bort också. Undrar hur mycket jag har? INGET med MJ ska slängas i alla fall. Det är en sak som är säker.
Och när jag kollar igenom min dagbok från 1995-1999 vill jag både skratta och gråta. Högstadiet var verkligen förjävligt. Jag trodde verkligen att jag var fulast i hela världen, och det fanns många människor som inte var sena med att bekräfta den tanken på Turingeskolan. Jag skriver om och om igen att jag undrar om någon någonsin kommer kunna bli kär i mig. Det enda som jag skriver glatt om är musik och USA :) På framsidan står det "Music is life" och "Dreams are made up to become reality". Det här skrev jag alltså när jag var 12 år. Man kan ju inte anklaga mig för att ändra inställning i alla fall. Men det här med grabbarna har ju ordnat sig ;) Late bloomer liksom ;)
Men allvarligt talat jag blir återigen så förvånad över vilken roll musik har spelat i mitt liv och hur siktet alltid har varit inställt på samma mål. Det måste vara ovanligt att någon är så självklar i sina livsmål från så tidig ålder. Jag har ALDRIG tvekat. Jag var ju liksom 8 när det här med musik och Michael Jackson började. And look at me now ;) Check på alla drömmar!!!!!!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar