Ghosts

Avklarade första dagen på O2 idag. Det var så skönt att äntligen få göra något annat än att plugga eller jobba utan betalning. Idag tjänade jag faktiskt pengar och när man har varit student i fyra år glömmer man fanimej bort hur det känns.

Nu är det "Det Okända" på tv. Spöken och sånt är höjden av skräckblandad förtjusning och jag har alltid trott på att det finns något i stil med "livet efter döden" och att det livet levs bland oss, i alla fall en stund... eller för alltid, jag vet inte. Jag har vid två fillfällen verkligen känt en närvaro. Första gången var i ett torp i Skåne med Ellinor. Vi låg och darrade av rädsla i samma säng, med gudabilder över hela väggarna i ett torp från 1700-talet. Vi var så rädda att vi inte ens vågade ropa på våra föräldrar som sov på våningen över. Tillslut, när vi tyckte oss höra släpande steg på grusgången utanför, skrek vi i ren panik. Det var garanterat något i rummet/huset den kvällen, men jag vet inte vem. Jag tror kraften var ond i alla fall.

Den andra gången var när jag var barnvakt åt Vincent. Han var väl en cirka 2-3 år och den här gången vet jag definitivt vem som var och hälsade på, och den kraften var god :) Men trots det kände jag mig lite olustig och fick gåshud över hela kroppen.

Jag ska försöka tuffa till mig någon dag och se Paranormal Activity 2. Om jag vore spöke skulle jag se ut såhär. Jag skulle med andra ord vara ett jävla elakt spöke.