Det enda jag gör är jobbar

Liten svacka nu. Det är jobbigt att jobba så intensivt som jag gör. Både fysiskt, men mer än något annat och pga flera olika anledningar också psykiskt. Ibland (kanske för sällan) stannar jag till och undrar vad för värde det ligger i allt jobb egentligen. Det är ju den uppfyllda drömmen och närheten till musiken som är värdet.... Men orkar man hur mycket som helst? Orkar jag det?

Som sagt... En svacka... De kommer och går. Trött bara. Jag är världens lyckligaste som har det här jobbet. Men det är omöjligt att ignorera hur trött och påverkad jag är av schemat och bristen på dagar utan jobb, dagar för mig, dagar för kompisar, dagar för mig och M. Det är bara jobb, jobb, jobb...

Jag önskar att jag bara kunde få vara helt ledig. Slänga telefonen i soporna och knäcka datorn i två delar. Vore nice. Men nu funkar det ju inte riktigt så.