The dreamers need the realists to keep them from soaring to close to the sun.
Without the dreamers the realists might not ever get off the ground.
Djupt va? Men gud sa sant. Two pieces of a puzzle. Helt olika, men perfekta ihop.
Jag har forandrats sa himla mycket de senaste aren. Jag och Anna pratade idag och mellan 20 och 28 har vi totalt forandrats. Och da menar jag inte bara de graa harstrana eller rynkorna :) Jag tanker helt annorlunda nu an vad jag gjorde nar jag flyttade hit 2007. Min forandring ar nog ratt extrem tror jag. Jag ar ju samma jag, men jag har uppnatt allt det som har varit viktigt for mig... sa det infinner sig liksom ett lugn inom mig som jag inte nagonsin kant tidigare i mitt liv. Da handlade allt om den dar drommen jag hade... drommen om USA och musikindustrin.
Vad galler dreamers och realists sa tycker jag det ar skitjobbigt med folk som star i ett horn och ar helt overtygade om att det ena ar battre an det andra. Att vara drommare kan anses orealistiskt, barnsligt och valdigt osvenskt.... men manniskor som vagar ta chanser, malar utanfor linjerna och kor stenhart nar ofta hogre mal och berikar sitt och andras liv pa vagen. Att vara realist kan anses gratt, trakigt och begransande.... men manniskor som kan uppskatta det lilla och det vardagliga upplever nog ett lugn som en drommare har svart att finna.
Att vara det enda eller det andra ar ju otroligt dumt. En kombination ar det basta. Jag tror att de senaste fem aren for mig har lett mig till att kanna precis sa. Jag ar en kombo..... jag kommer alltid luta at drommarhallet... men jag har mojligtvis hittat balansen mellan de tva.
Skont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar