lördag 3 september 2011

Pang pang Lucky Frida

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra. Något väldigt osvenskt. Något väldigt amerikanskt. Pang pang.

Jag sköt med den längst till höger.  Den till vänster var skitmysko och den i mitten (som är Marcus tjänstevapen) var så jävla stor jag vågade inte ens hålla i den.
Att skjuta med pistol på RIKTIGT var inte ALLS som jag hade trott. Jag fick sån jäkla respekt för skjutvapen efter att ha känt kraften i mina egna händer när den avfyras. Shit alltså. Om man håller för löst tappar men greppet när man skjuter. Ljudet sen då!!! Jag kan inte ens tänka mig hur ont det måste göra att stå vid ett vapen som avfyras utan hörlurar. Det känns in i maggropen när det pangar överallt. En rätt obehaglig känsla.

Jag var i trygga händer. Mackan kan det här. Han visade hur man skulle stå, hålla, var fingrarna skulle vara, hur man skulle trycka, först utan kulor och sen BOOM med kulor.
Jag var faktiskt rätt duktig på att träffa rätt. Jag lägger upp filmer senare.

Jag tycker jag fick till en riktig psychoblick här. Passande.

För att lugna mina svenska föräldrar och vänner kan jag berätta att jag ALDRIG kommer tycka att det här är speciellt kul och jag kommer garanterat aldrig äga en egen pickadoll. Jag känner mig otrygg med laddade vapen runt omkring mig. Mackan med vapen är ok... men jag vet ju inte vad det är för jeppar som står och skjuter hej vilt runt omkring mig på skjutbanan.

Inga kommentarer: