Äckelbullar

Jag saknar min familj, så när jag sprang runt på Ralphs igår och såg det här blev jag sentimental och var tvungen att köpa. Jag visste ju att det skulle smaka skit. Och det gjorde det. Men det står ju "Swedish" på och då var jag tvuuungen att köpa! Men fy fan va äckligt det var. Måste åka till Ikea någon dag och äta köttbullar.

Baby making music

Den här spelas på radion hela tiden här. Jag Shazamar (nu gör jag det till ett verb) allt bra jag hör på radion. Ska lägga upp lite skönt gung någon dag.

Grönt är skönt

Jag önskar ju verkligen att jag hade asroliga bilder att lägga upp och värsta bästa sakerna att skriva om varje dag. Det mest exalterande som hände idag var att jag lärde mig hur man låser en hel rad i Excel så den alltid syns när man scrollar ner. Ni fattar vinken. Boring.

Fast å andra sidan så är mitt liv jävligt osvenskt och sjuuuuukt intressant. Inte för att vara sån, men det är inte många som gör vad jag gör. Skolan. Jobbet. Hollywood. Drömmarna. Lite intressant är det nog allt, även om allt kan tyckas vara vardag för mig.

Sen hade jag en skitjobbig dröm inatt. Jag drömde att jag opererade pattarna och efteråt var det liksom en kant på patten där inlägget var. Som en bordskant. Not sexy. Shit va skönt det var att vakna. Jag älskar att vakna från dumma drömmar. Sån skön känsla när man inser att det inte är på riktigt. Inga bordskanter i pattarna. Check.

14,5 timmar senare

MYCKET lång jobbdag.

Trötter.

Jag fick en ny Mac idag :) Wiiiiie :)

Väldigt nödvändigt inlägg.

9/11

Jag satt på bussen, närmare bestämt på 751:an påväg till 780:an, och när vi passerade Paradisgränd fick jag ett mess från Andreas Cossi som skrev att ett flygplan hade åkt in i World Trade Center. Jag kommer ihåg att jag inte trodde det var sant, men när jag kom hem och såg tv-bilderna blev jag sittande framför tv'n resten av dagen.

Jag var precis lika påverkad som de flesta andra när det väl hände. Påverkad av alla hemska bilder och historier om människor som ringt sina anhöriga, lite orolig över hur något sånt här egentligen kan hända, men allt upplevdes och kändes på håll. Det var egentligen inte nära. Det är först nu, 10 år senare, som jag verkligen känner effekten av den dagen. Marcus lämnade armén år 2000, men bestämde sig för att gå med igen efter 9/11. Livet hade sett annorlunda ut de senaste fyra åren om 9/11 aldrig hänt.

Idag är det minnesceremonier och program om 9/11 på nästan alla kanaler här. Det måste vara otroligt jobbigt för alla som förlorade familj och vänner i tornen och även för soldater och deras anhöriga som sedan den dagen har offrat sin tid och ibland även sitt liv i de krig som följde.

USC! USC! USC! USC!

Här sitter jag och filurar. Har bråkat med hårat ovanligt länge idag (vanligtvis bryr jag mig inte ett skit och kör let-it-hang-looken) och faktiskt stramat upp det i en hästsvans. Såhär känns det.

Mackan och jag ska snart dra på USC vs. Utah. Amerikansk fotboll igen med andra ord. Ska bli riktigt kul. Längtar till korven. Man måste äta korv med bröd när man sitter på en läktare. Så är det bara.

Jag är faktiskt riktigt stolt över att jag orkade bråka med mitt hår idag. OCH måla naglarna. Shit, dutti flicka. Men som jag sa tidigare blir det absolur frissan snart. Det gråa ska BORT!

Gray

Aaaaah va dålig jag är på att blogga. Saken är den att jag sitter framför datorn i tio timmar varje dag på jobbet, så när jag kommer hem på kvällen är min lilla macbook inte prio ett om ni förstår vad jag menar.

Helg. Pust. Jag har varit jättetrött de senaste dagarna av någon anledning. Det har varit sjukt högt tempo på jobbet pga Pitbulls schema. Men det är fortfarande lika roligt :) Fick en spontan löneförhöjning förra veckan vilket kändes jäkligt bra måste jag säga. Allt går som på räls på jobbfronten. Tacka fyra års slit.

På tal om slit. Spåren av mina fyra år i skolan har garanterat satt spår. Jag har så SJUUUUUUKT mycket gråa hårstrån. Det blir frissan i helgen. Färg, tack!

USC vs. Minnesota

Bockade av en annan superamerikansk sak från "to do"-listan i lördags. Jag har bott här i 4,5 år men aldrig varit på en amerikansk fotbollsmatch. Marcus överraskade mig i lördags, med två biljetter till USC's första match för säsongen. USC är ett privatuniversitet här i Los Angeles med ett riktigt bra lag.

Vi satt på första raden... riktigt nära med andra ord.

Det var apmysigt utanför arenan på USC's campus innan matchen startade. Det grillades, spelades amerikansk fotboll, barn sprang runt med sina kompisar och lekte, studenter drack öl och stämningen var på topp.

Första raden, precis bakom spelarbänken.

Arenan heter LA Coliseum och tar 100000 åskådare. En skolarena liksom. Go big or go home. Slutsålt  för det mesta.

Här nedanför är en video som visar stämningen. Cheerleaders, marching band... you name it. Det här var riktigt ballt och maffigt. Kolla in trumpetspelarnas inlevelse! Och juckmoves!! :) Vi behöver mer sånt här i Sverige. Skolkänsla!!! Kolla in snubben som leder orkestern... han var så rolig att kolla på, sån inlevelse, och JÄVLAR så arg han blev när någon gjorde fel. Kolla bara.

Och här är en till video, när laget springer in på planen och hela publiken exploderar. Det här är så underbart härligt....!!!!! Jag var sjukt uppspelt, älskar sånt här!!!

USC vann, jag kallas numera red racoon efter att ha suttit i solen i fyra timmar utan solskyddsfaktor med stora solglasögon och jag börjar verkligen gilla det här med American Football! När är nästa match?

Mitt i prick.... typ

Här är filmbevis på att jag faktiskt var rätt bra på det här med pang pang. Jag träffade i alla fall inte bruden.

Min kula är den till vänster och Bulls Eye är Mackans. Han har läskigt bra syn... han gjorde syntest för några veckor sen och läkaren trodde han skämtade när han sa att han kunde läsa raden längst ner. Syn+stadiga händer = Bulls Eye.

Gino var och sköt för några veckor sen och han använde också den här tavlan. Skillnaden var att han BARA siktade på tjejen... inte konstigt att folk kollade konstigt. Jag bad Marcus skjuta honom i ballen... ser ni hålet? :) Balls Eye hehehehe :)

Pang pang Lucky Frida

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra. Något väldigt osvenskt. Något väldigt amerikanskt. Pang pang.

Jag sköt med den längst till höger.  Den till vänster var skitmysko och den i mitten (som är Marcus tjänstevapen) var så jävla stor jag vågade inte ens hålla i den.

Att skjuta med pistol på RIKTIGT var inte ALLS som jag hade trott. Jag fick sån jäkla respekt för skjutvapen efter att ha känt kraften i mina egna händer när den avfyras. Shit alltså. Om man håller för löst tappar men greppet när man skjuter. Ljudet sen då!!! Jag kan inte ens tänka mig hur ont det måste göra att stå vid ett vapen som avfyras utan hörlurar. Det känns in i maggropen när det pangar överallt. En rätt obehaglig känsla.

Jag var i trygga händer. Mackan kan det här. Han visade hur man skulle stå, hålla, var fingrarna skulle vara, hur man skulle trycka, först utan kulor och sen BOOM med kulor.

Jag var faktiskt rätt duktig på att träffa rätt. Jag lägger upp filmer senare.

Jag tycker jag fick till en riktig psychoblick här. Passande.

För att lugna mina svenska föräldrar och vänner kan jag berätta att jag ALDRIG kommer tycka att det här är speciellt kul och jag kommer garanterat aldrig äga en egen pickadoll. Jag känner mig otrygg med laddade vapen runt omkring mig. Mackan med vapen är ok... men jag vet ju inte vad det är för jeppar som står och skjuter hej vilt runt omkring mig på skjutbanan.