Nu kör vi

Jag har tänkt och tänkt och tänkt. Funderat och vant mig vid tanken på att han ska åka igen. Jag har pratat med Lindgren, syrran och Chris. Chocken från igår är över.

Nu känner jag mig stark. Det är mitt val att leva mitt liv med Marcus och nu är det bara tuta och köra. Det kommer att bli riktigt jobbigt, men jag vet att vi klarar det tillsammans. Att gråta eller älta kommer inte leda till något produktivt. Dessutom kommer jag göra nog av det när han har åkt, så det är bara dumt att börja nu. Det är så såhär när man lever sitt liv med en amerikansk soldat. Jag har gjort alla val och jag ångrar inte ett enda av dem. Det här kommer vara ett jobbigt år, utan tvekan, men det kommer gå bra.