Saknad

Hittade ett kort på mig och Marcus, eller Marcus axel i alla fall. Vi busade som vanligt... och ser det inte ut som om hans axel är min vänsteraxel? Det blir ju lite konstigt...

Önskar jag kunde skriva något jätteroligt eller plita ner någon fundering eller tanke av betydelse men det finns inget sånt på lager riktigt. Det är det vanliga... saknar Marcus och försöker komma fram till ett förhållningssätt som håller i längden. Att försöka tänka positiva tankar är en självklar "lösning" men det är rätt orealistiskt att försöka trycka bort sanningen. Så "positiva tankar", visst, en jättefin tanke, men tyvärr inte möjligt när det är konstlat.

Det enda som verkligen gör att allt känns bra och får mig att tänka positiva tankar på riktigt är att läsa ett mail från Marcus eller prata med honom på telefon. När det gäller hela det här året och alla frågor och tårar som det resulterar i, är han den enda som kan få mig att känna mig lugn och glad. Fram till någon gång i maj nästa år kommer mina höjdpunkter vara de stunder han ringer och de gånger jag öppnar ett brev eller mail han har skrivit. Självklart kommer säkert andra saker vara roliga, men det är han som är viktigast.
Tänk om en demokrat vinner valet. Då finns det kanske en liten liten liten möjlighet att han kommer hem snabbare.