De senaste två veckorna har jag varit ute och sprungit inte en, inte två, utan tre gånger. Vilken vägg har jag ramlat och slagit huvudet i kan man ju undra? Jag har helt enkelt bestämt mig för att bli lite sundare. Lite fastare. Lite uthålligare. Lite nyttigare. Jag hatar fortfarande att springa. Det här med att det "rensar huvudet" och annat strunt är bara bullshit. Det enda jag tänker när jag springer är "hur långt är det kvar.... tortyyyyyr... jag dör nu.... fy fan va jag hatar det här" osv. Så för motivation gick jag och köpte fina Nike-kläder jag kan strutta runt i. Nu blev det genast mycket roligare :)
Det är all or nothing liksom.... så Marcus tog med mig till en affär för riktiga springfantaster. Jag hade ju klänning och hatt och var inte alls beredd på vad som hände. Mackan köpte skor och pratade marathon med snubben i affären och sen var det min tur. Va? Moi?? Marcus tyckte att jag behövde ett par RIKTIGA skor att springa i (sko som sko liksom??? Eller?) Man kan säga att min gång-och springstil blev utredd i minsta detalj så jag skulle få PRECIS rätt sko. Kolla här bara. Det var nog första och sista gången de hade någon i klänning på löpbandet.
Jag vet, jag kan knappt tro det själv.
Jag kan inte hålla balansen på löpband, speciellt inte när jag måste hålla upp klänningen.
Det blev ett ofrivilligt träningspass, men jag fick ett par jättefina och sköna skor som jag tog ut på en runda idag. Och då menar jag inte att jag höll dem i handen... jag sprang faktiskt. Marcus köpte mig en massa fina träningskläder som låg i min låda och väntade på mig helt oväntat idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar