Jag börjar bli sjuk så jag tror att jag egentligen borde sitta inne hela dagen. Men fågelfan skriker på övervåningen och jag tror att jag får ännu mer ont i huvudet av att sitta i den här skolådan så jag funderar på att dra ner till marinan och hänga lite. Fast jag borde tvätta..... kanske borde göra det jag måste istället för det jag vill? :)
Helgerna går ju alldeles för snabbt så imorgon är det helt plötsligt måndag igen. Fråga mig inte hur det gick till! Jag åt middag på CPK med Marcus mamma Barbara igår kväll och det var så otrolig härligt att sitta och prata med någon som faktiskt vet exakt vad jag känner. Det är omöjligt att relatera eller förstå om man inte har gått igenom det själv. Mer än någonting annat så är det skönt att prata med någon som inte ifrågasätter hur man "orkar" eller "varför man väntar" eller som tycker det "är orättvist mot mig". Ibland känns det som att man måste försvara sig när man är i min situation, speciellt när man pratar med svenskar. Att sitta ner och prata med någon som känner Marcus utan och innan OCH har gått igenom otaliga deployments var helt enkelt toppen!
1 kommentar:
Jag tror inte att någon vill dig ont när de säger att "jag förstår inte hur du orkar", det är nog mer så att de vill ge dig en bekräftelse för att du är stark och klarar av något som de själva inte skulle klara av. Sen tror inte jag att du har pratat med några svenskar som har sina nära och kära ute på missioner i världens farliga hörn, då skulle du inte ha svårt att hitta svenskar som förstår. Men det är tråkigt att dina svenska vänner inte stödjer dig.
Den personen som sa att "jag fattar inte varför du stannar kvar" det måste ju vara en kille som sagt ;-)
Ha det bra och kämpa på det är svårt i sådanna lägen då man inte har något val eller så är det då det är lättare just för att man inte har något val......flummig kommentar, men hoppas att du förstår vad jag menar:-)
Skicka en kommentar