Det är nåt speciellt med Hollywood alltså. Något som inte går att sätta fingret på men som ändå ligger som ett täcke över Hollywood Blvd (stjärngatan). Jag pratade med mamma imorse och sa att jag skulle åka in till Hollywood och jobba på kvällen och hon tyckte det lät så roligt. "Hollywood", liksom. Alla vet vad det är och de flesta förknippar det med lyx. Sanningen är annorlunda. Det är knappast vackert och flashigt, utan kan snarare liknas vid en finare soptipp. Nu överdrev jag lite, men ni fattar.
Hollywood är en benämning och ett begrepp som får folk att tänka på skådespelare, vackra människor och pengar. Så när man åker till Hollywood så tror nog de flesta att det är det de kommer bevittna. Sanningen däremot är uteliggare, fula byggnader, slitna och väldigt äckliga småaffärer, en drös med turister och stora gropar i vägarna. Och sen då självklart Chinese Theater, Kodak Theater och en drös med andra kända byggnader, som är enorma kontraster till det runt omkring.
Trots allt det här "fula" är det något som griper tag i en varje gång man är i Hollywood, speciellt när mörkret har fallit och neonljusen blinkar längs med gatorna och musik strömmar ut från klubbar och barer. Jag log när jag åkte från jobbet längs med Hollywood Blvd idag. Hollywood får en att känna sig snygg, glad, äventyrlig, rolig, orädd, galen, tokig och framför allt så känns det som att ALLT är möjligt.
Så trots att begreppet "Hollywood" och det verkliga Hollywood kanske inte är synkade alla gånger är det något som är så absolut underbart med stället och det förtrollar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar