Min sanning om Los Angeles

Eftersom jag inte har någon tv kollar jag på serier online ibland. Idag såg jag på tv3's hemsida att nya säsongen av Hollywoodfruarna har börjat i Sverige så jag kollade på de två första avsnitten. Jag höll på skratta ihjäl mig när Maria Montazamis mamma var med. De pratar ju EXAKT likadant!!!

 Jag funderade över hur Hollywoodfruarna bidrar till vad jag tycker är en väldigt inkorrekt bild av LA. Självklart är det lyx på hög nivå här... men det finns minst lika mycket skit och misär. Jag tror att som svensk har man en viss bild av Hollywood/Los Angeles.... och när man har bott här i tre år inser man hur F E L den är. Det är underbart här... men jag tror att få inser hur fult det är på många ställen och hur oglamoröst det faktiskt är. Ibland när jag åker genom stadsdelar slår det mig hur otroligt fult det kan vara. Låga byggnader i alla möjliga skepnader och (avskalade) färger, med tillfälliga affärer som med största sannolikhet snart slår igen... det envisa användandet av hemska neonskyltar som bara funkar på ett ställe i hela världen - Las Vegas.  Slitna byggnader..... dåliga vägar...

Det vackra, snygga och lyxiga finns det också, men det är inte det enda som gör LA, och det är långt ifrån det mest förekommande i LA. Alla som kommer hit vill inte bli skådespelare eller sångare och alla gifter sig inte för pengar och rikedom. Kändisar bor här, javisst... men de är vanliga människor precis som du och jag. Många blir beroende av Hollywoods puls och roliga nattliv, och jag förstår varför. Jag tycker själv att det roligaste stället i hela världen att gå ut på är här i LA och Las Vegas.

Efter tre år vet jag att det jag värderar absolut mest med LA/USA är möjligheten och tillåtelsen att nå mina drömmar. Sverige har mycket fördelar... men jantelagen lägger ett lock på kreativitet och lycka som helt enkelt inte passar in i mitt liv. Ordet lagom borde raderas. Det finns ingen motsvarighet till ordet lagom i engelskan. Jantelagen är som ett stor fet bromskloss. Det är så underbart att KÄNNA att om man vill så går det! Det är det bästa med den här staden. Det är inte Hollywood (som till 80% ser ut som skit) eller Beverly Hills (paradise) eller kändisarna (även om de är roliga att se).... det är känslan av att man kan nå hur långt som helst, bara man ger sig f-n på det, som gör att jag älskar den här staden.