Min mardrom blev sann

Vissa manniskor ar radda for spindlar, andra for hojder. Vissa ar radda for att flyga, andra for doden. Det finns tusen fobier, de flesta ar "accepterade"..... men inte min. Jag ar radd for papper. Det har alltid varit sa och det kommer alltid vara sa. Inte ALLA typer av papper saklart. Och det ar inte sa att jag tror att pappret ska gora mig illa....

.... daremot tror jag att jag maste ata pappret.

Pga av denna kanske mojligtvis lite annorlunda fobi anvander jag ALDRIG pappersservetter, och jag vill helst inte att du gor det heller om du sitter vid samma bord som mig. Jag sager sjalvklart inte nagot om nagon borjar ackla sig med papper runt matbordet... jag vet ju att det ar mig det ar fel pa. Jag ryser bara lite... pa avstand... och ser till att ALDRIG raka kolla direkt pa den ihoprullade, snoriga, mungipssnuskfyllda, matrestackliga, spottfyllda pappersservetten :)

Det ar papper runt munnen som inte funkar for mig. Tank om man far papper i munnen och svaljer?? KRAKS!!!

Men i alla fall.... igar nar jag och Marcus sitter pa restaurang och ater efterratt drar han ut (jag ryser och vill krakas nu na jag skriver det) en acklig, blot, tradig pappersbit under glassen.

Ni som kanner mig vet att jag pa fullaste allvar holl pa att do.

Jag var tvungen att flytta tallriken for sa fort jag kollade pa acklet ville jag spy. Det var som en mardrom. Jag KANSKE hade fatt papper i MUNNEN!!! Och om jag nu inte hade fatt det var jag i alla fall ALLDELES FOR NARA. Fy fan sager jag bara. Jag tankte ta kort pa hur ackligt det sag ut men jag pallade inte kolla pa acklet lange nog for att ta kort.

F.Y.F.A.N!!!!!!

NEVER AGAIN.