Jag tänkte att det skulle vara niemas problemas att ställa sig på grillor igen. Efter ungefär en millisekund på knivbladen insåg jag att skridskoåkning INTE är som att cykla. Man glömmer definitvt bort det, speciellt när det har gått 8 år sen sist. Tacka fan för sargen - mycket pålitlig bromskloss!
Faktum är att efter cirka 20 minuter av väldigt kass balans och otaliga "nära-döden"-upplevelser kändes det som att modet kom tillbaks så jag och Diana började trixa lite. Det här sörni, det är grejer det! Frihopp med handhållning!
Det här stället kallas "Santa Monica on Ice" och sätts upp nära 3rd Street varje vinter. Det kostar bara 10 dollar och då ingår skridskouthyrning och man får åka hur länge man vill. Skitkul ju! Det roligaste är att på dagen är det 20 grader ute och på kvällen drar man ut och åker skridskor :)
Ouch.
Efter en timme började jag hitta tillbaks till mitt gamla jag som älskade att åka skridskor och provade piruetter och grejer på vintrarna i Sverige. Vad härligt det var att vara barn. Man bara körde liksom! Gärna så fort man kunde också. Det blev inga piruetter igår men det blev i alla fall helt godkänd åkning i cirklar :) Bromsandet funkar fortfarande inte, men vad gör det när det finns en sarg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar