Håkan släppte av mig på Arlanda ca 06.45 i tisdags morse. Hade 0.8 kg övervikt på väskan men hon var snäll och lät den gå igenom. Tackar! Mitt plan lyfte 10.45 istället för 10.20, men det var no big deal. Tror ni jag blev glad när jag upptäckte att min plats var vid en nödutgång? Scooore! Benutrymme så det skriker om det! Hamnade bredvid en trevlig prick till norrman (är de verkligen alltid glada, för det låter så?) som var på affärsresa till USA för första gången. Jag sov nog bort cirka 5 timmar av den 9 timmar långa resen. Piloten hade varnat om storm i Chicago och turbulens, men jag märkte ingenting. Flyget över Atlanten gick sjukt snabbt!
Och ungefär här slutade det gå bra :) Tanken var Stockholm-Chicago-LA. Tanken var fel.
När vi kliver av planet hör vi direkt att det ryktas om en storm och att alla plan från Chicago är inställda. Jag kommer snabbt och enkelt igenom tullen (kors i taket) och vid babagebandet är det kaos. En representant från United sa att alla plan efter klockan 14.00 var inställda pga en snöstorm och självklart går då mitt plan 15.23. Toppen!
Nu ska jag berätta det här snabbare för annars blir det så jävla långt.
Sprang till United Airlines helpdesk i i Terminal 1. Vi var i Terminal 5. Långt, med andra ord. I kön träffade jag på ett svenskt par så nu sprang jag alltså runt med 2 svenskar och en norrman. Snacket gick och vi blev tillsagda att vi absolut skulle få stanna i Chicago och det garanterat till torsdag, antagligen längre. Som ett plåster på såren skulle vi få betala för allt SJÄLVA. Frispel. Klockan 1300 fick vi biljetter utskrivna till............ ORLANDO! Planet lyfte 13.25!! Jajamensan, om vi sprang som blådårar skulle vi hinna med ett plan till Florida och sen därifrån till Los Angeles. Så jag sprang. OCH JÄVLAR VAD JAG SPRANG DÅÅÅÅÅÅÅÅ! Genom en passkontrol. Genom stora väsk/dator/fot/underlivskontrollen (ok då, inte underliv... men man kan ju undra när de ska börja kolla det också) och sen spraaaaaaaaang vi på (tack och lov) platta rulltrappor så det gick fort fort!!! Även om vi var i rätt avdelning av flygplatsen var det EL LÅNGTO! Kastade oss in i planet och sen fick jag hostattack i cirka 30 minuter. Skönt. Not. Vi var ett av de sista flygen att lämna Chicago, kanske t.o.m DET sista.
Fick en hel rad för mig själv på flyget till Orlando vilket jag TACKADE för.
Flyget från Orlando till LA var 5 timmar långt och det var fanimej det värsta jag någonsin varit med om. Längst bak = kan inte ändra stolsryggen. Mitten = kan inte röra sig. Det kändes som 10 timmar. Det här satans ovädret verkade sträcka sig över hela USA så det kändes som att jag satt i en torktumlare. Resultat = jag höll på att spy när vi började inflygningen över LA. Fick lite panik av att jag var instängd och mådde dåligt samt att efter så lång tid utan mat eller tillräckligt med vatten ville kroppen bara lägga av. En av mina nya resekompisar sa att jag var grön :)
Diana kom och hämtade mig. Åkte hem til henne och åt mat. Tog min bil hem och kraschade. Alltså inte bilen. I sängen. Jag har fått ett nytt rött golv förresten, men det är en helt annan story.
Det svenska paret är här i LA i 6 dagar innan de åker till Hawaii så de ska komma och hälsa på i veckan :) Det blev något bra till slut av resan i alla fall :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar