Ikväll har jag suttit hemma i min lägenhet och funderat ut och in. Saknar Marcus jättemycket. Man saknar aldrig det som i vardagen betraktas som "roligt". Tvärtom. Man saknar det som i vardagen betraktas som "tråkigt". Man saknar att kolla på TV tillsammans. Att kunna ringa. Att kunna messa. Att sova tillsammans. Att laga mat och äta tillsammans. Det verkar som att vi inte kommer höras ens i närheten av lika mycket som sist han var i Irak. Jag vet faktiskt inte ens vart han är nu.
Har funderat på hur otroligt viktiga de kommande 6 månaderna är för mig. Måste hitta ett jobb inom 3 månader efter min examen, annars blir mitt visa ogiltigt. Egentligen är jag inte nervös, känner mig faktiskt rätt säker på att jag fixar det. Men ibland blir jag orolig... som ikväll t ex. Ikväll är jag jävligt orolig faktiskt...
Om någon tror att de senaste 3.5 åren på något vis har varit fyllda av galet collegeliv, crazy LA-life och enbart glada miner, så kan jag ju informera er om att ni inte kan ha mera fel. Att uppfylla min dröm är underbart, och det har varit och är de bästa åren i mitt liv. Samtidigt är det en period då all min styrka och jävlar anamma sätts på prov, av många olika anledningar. Ett hinder avklarat.... och genast ett nytt att tackla. Lite så har det känts ibland, och det tär på en. Det känns som att jag har åldrats 10 år istället för 3.5. Ibland har jag tappat kontrollen, men för det mesta har jag kunnat behålla glöden! Upploppet nu. Köööööööör Frida!!!!!
1 kommentar:
Säg att det är nagelförlängning Frida!!!? Jag ska fortsätta knapra på mina stumpar till naglar nu efter att jag sett din bild... gah!/ Lindgren
Skicka en kommentar