Vissa ser tillbaks på högstadietiden som något roligt och spännande och en tid då man egentligen inte hade något överhängande ansvar och livet var en lek.
Jag är inte en av dem.
Jag önskar jag hade kunnat hoppa över högstadiet.
I högstadiet är man accepterad om man har rätt kläder, rätt smink, rätt hår, är "cool" och går på fjortisfester på helgerna. Om man provar rökning och sitter i rätt soffa i cafeterian hoppar man upp ännu ett snäpp.
Jag var inte cool nånstans, men det var min största önskan att få vara accepterad.
Jag var för smal. Jag gick inte på fester (för ingen frågade om jag ville gå). Jag hade fel kläder. Jag sminkade mig inte. Jag rökte inte. Jag var inte snygg. På grund av detta var jag inte accepterad. Kommer ihåg en gång när jag blev upptryckt mot väggen i cafeterian och fick veta att "du ser ut som en jävla uteliggare med de där jeansen". Det hände fler gånger. Det går inte att förklara hur det kändes, men jag kommer ihåg det som igår. Önskade alltid att jag kunde gå upp massa kilon så mina kläder kunde sitta tight för en gångs skull.... låg inte på rätt gräsplätt på Hökmossen och hängde inte vid cafeterian som alla andra coola. Min "high-point" var när jag fick en FILA-jacka. Då var jag accepterad... en stund.
Som om inte det yttre räckte, hade jag även en upp-och-nervänd hemmamiljö. Två skilsmässor, ett självmord. En familj i spillror. En pappa i Angola. 2 veckor här, 2 veckor där. En pytteliten bebis som inte förstod vad som hände och behövde kärlek. En vilsen jag. En förstörd syster. Missbruk.
Jag höll det mesta inom mig, för alla var redan så tyngda av alla andra problem. Utåt sett kanske det inte syntes alla gånger, men jag lärde mig att låtsas. Inombords var jag nog rätt ledsen, även om jag var skicklig på att stänga av.
Jag försokte bli accepterad och få nära vänner. Men jag vägrade göra saker jag inte kände var rätt. Så jag gick hem och lyssnade på Michael Jackson istället. Ytterligare en anledning till att jag inte var cool. Kollade på MTV och seglade iväg till min egen lilla värld. Tack vare musik, och speciellt MJ, hade jag ett ställe att gömma mig på där allt var ok :)
Undrade ofta varför ingen ville vara med mig, och varför ingen av killarna tyckte jag var snygg. Jag gick inte på en enda fest under hela högstadietiden. Eller jo, en förresten, hos Sofie Mohlin. Och jag kände mig som ett ufo. Drack inte som alla andra. Folk kollade pa mig som om jag var ett ufo. Alla utom Anna Lundell och Frida Bjorling. Två väldigt fina människor.
Hur som helst... det jag vill komma till är att jag är glad att jag inte var "cool" i högstadiet. Det har format mig till den jag är idag och jag är stark. Ingen kan sätta sig på mig. Mina långa ben och mitt utseende är till min fördel :) Smal och snygg :) Jag uppfyller ALLA mina drömmar och siktar högt! Jag är otroligt nöjd. Jag njuter när gamla plågoandar träffar mig och försöker prata som om vi känner varandra sen "den gamla goda tiden". I dont fucking think so. Passade det inte då, passar det inte nu heller.
Så nu när en av mina tre små änglar har det svårt, vill jag bara säga att jag vet hur det känns. Men om du fortsatter vara du, kommer du bli en starkare människa, med skinn på näsan och vett i skallen. Jag vet att det är jobbigt, men tro det eller ej, DU är starkare än ALLA ANDRA. Du är en snygging!!!! :) MIN snygging! Sitten, you rock!!!!
Ses snart cooling, då jävlar ska det firas jul!
7 kommentarer:
Frida, jättefint skrivet! Tror vi var ganska lika faktiskt. Jag var heller inte som någon annan, gick inte på en enda fest på högstadiet..drack aldrig, har fortfarande aldrig rökt! Det var inte du som var onormal..det är alla andra idioter som var onormala.. i mina ögon iaf!
//Sara
Frida du har alltid vart coolast för mig, med eller utan FILA jacka! (även om jag måste erkänna att jag va sjukt avundsjuk på den..)
PUSS
/Lundell
Jag blir både glad och ledsen när jag läser ditt inlägg Frida. Synd att vi inte kände varandra i högstadiet, vi kunde nördat ihop, jag med mitt splittrade Take That som jag bad till gud skulle återförenas igen, och du med MJ :) Tapetserade väggar och idolDYRKAN, vi hade utgjort ett radarpar även då tror jag! Även helt rätt att kicka röv åt de som idag tror sig kunna smöra sig intill dig igen! Skrattretanden. En dag ska jag skriva ett liknande inlägg, har ju just börjat nosa på vad som egetnligen hänt :)Älskar år 2004, vilken TUR att jag lärt känna just dig! :) /AL
Så fint skrivet. Alla människor har sina smärtsamma minnen & alla familjer har sina tunga hemligheter inom hemmets 4 väggar. Jag beundrar dig för att du skriver så öppet! Kram till dig! Hur träffade du din man föresten, på plats i USA eller i Sverige?
Föresten hur gammal är du Frida? :)
Jag hittade din blog och undrar om du är kanske intreserad av att vara med och blogga i ett team av unga utlandssvenskar i USA. Främst New York och Los Angeles. Skicka mig ett email. Thomas "at" internationalswede punkt com. Det finns inte plats här att beskriva hela konceptet men hör av dig så kanske du tycker det är intressant!
Frida du är snygg, smart, sexig, ball, rolig och jävligt skön helt enkelt! du är verkligen stark och jag vet att många inklusive mig själv inspireras av dig!! Du är grym!! :) / Sofia
Skicka en kommentar