Välkommen hem Sara & Josse!

Idag kommer Sara och Josse hem! Det var på tiden brudar! De kommer säkert vara trötta efter den lilla flygresan, men vi tänkte dra in dem till Santa Monica för ett besök på Barneys, vårt stammisställe på 3rd Street! De är lika bra att de kommer in i galoppen på en gång!
Hörde snack om att det blir Element i Hollywood imorgon.... men jag tror inte jag pallar.... vi får se.

Marcus flög till Texas i morse för att säga hejdå till sin syster Valerie och hennes lilla dotter Hadiya. Han kommer hem igen på lördag och då har vi precis en vecka kvar. Han åker till New Jersey den 10 februari och sen är det 430 dagar kvar tills vi ses igen. Hur kunde det bli såhär?
Tänkte köpe en Valentines Day present till honom ikväll... får se vad jag hittar!

En vecka kvar av matten och det är så S K Ö N T! Min lärare rekommenderas INTE! Jag får mitt A tror jag, men det är tack vare min gamla lärare och min eminenta studieteknik ;) Nästa termin blir intressant, minst sagt.... business has NOTHING on me ;)

Jahapp, nu blir det nog duschen och sen plattande av hår! Sen Santa Monica! Min underbara strandstad!!!!
PUSS!!

Finansiering..

Tydligen är det en "anonym" person som lite mindre fint undrar hur man finansierar studier i USA och samtidigt har råd med att gå på så mycket som EN konsert på ett år. Studielån heter det.

Ska jag få se Kungen igen?!

Kolla den här länken
Göteborg, 16 augusti 1997

Jag får fortfarande ståpäls och lyckorus varje gång jag kollar på klipp från konserten jag såg på Ullevi. Ni hör skriken va? Det är MIG ni hör, och det är jag STOLT över! Det är mer än tio år sedan nu och minst sagt mycket har förändrats, men inte min idoldyrkan! Den har tagit en mer vuxen form, och tur är väl det, men den finns där fortfarande!

Så, jag är ju rätt nöjd nu då "Thriller 25" ska släppas och rykten om konserter går. Thriller 25 släpps den 12 februari och bör införskaffas av ALLA. Den har riktig potential måste jag säga. Re-makes av låtarna som fanns på Thriller av dagens artister tillsammans med Michael J. Sök på youtube.... Wanna Be Startin' Somethin' med Akon är asbra! Hur som helst.... rykten om konserter i London under 2008 börjar cirkulera från mer och mer trovärdiga källor, så man kan ju alltid hoppas! Blir det konserter i London är jag där. Punkt slut. Jag ska. Jag lånar ihop pengar och om inte pappa vill låna säger jag upp släktskapet och lånar sen hos någon annan :)

Grammy Awards är den 10:e februari här och det går lite rykten om att Michael Jackson ska uppträda där också... nu ska vi se... vi kanske kan få "musik"industrin på fötter igen, eller vad säger du Micke?

Nu har det spårat...!

Vi försöker plugga, Jag Chris och Gino.... men det spårade lite nyss. Vem kan säga....---->

"Sex laxar i en laxask"
eller
"Packa pappas kappsäck"
eller
"Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai sköljde sju skitiga skjortor i sjön"
eller
"Hellre en ball Kalle i kanalen än en kall balle i analen"

Ja som sagt... det har spårat ur för dagen :) Men vi måste spåra ibland för att orka med allt plugg!

Motiverade människor motiverar mig!

Idag när jag satt och väntade på en studievägledare på skolan träffade jag en störtskön brud! Osaro heter hon, 23 år och huvudet på skaft! 18-20 units per termin och A i allt. Sådär ja. 12 units är att studera på heltid. Hon ska bli "entertainment lawyer" så vi fann varann direkt!

Människor som hon motiverar mig. Framåt, glad, målinriktad och trevlig! Men inte trevlig på ett konstlat sätt, utan trevlig med "edge"! När jag lyssnar på någon som är motiverad och inte gnäller över hur jobbigt/omöjligt allt är blir jag så otroligt glad!! När personen i fråga dessutom inte nöjer sig med max, utan tar i ytterligare lite TILL för att nå sitt mål är det ju alldeles fantastiskt! Det smittar!

Så med andra ord; sluta gnälla och börja slita... fast med ett leende på läpparna :)

Det är de små sakerna...

Marcus bestämde sig för att måla om badrummet. Så vi kollade på färger och bestämde oss för "nutty beige". Jag visste inte att han hade köpt färgen redan, men när jag sprang in i badrummet för några dagar sen möttes jag av ett litet meddelande :) Inget dyrt. Inget genomtänkt. Inget svårt. Bara spontant och gulligt. Och vips, så var Frida i sjunde himlen... igen. Jag vet... jag är töntig. Men det är nog så när man är kär :)

Underbar känsla!

Åååhhh jag ser det redan framför mig! Mitt framtida jobb alltså...!

Surfade in och letade lite jobb på Sony/BMG i Santa Monica. Jorå... de söker en college elev som kan jobba för dem (måste dock ha gjort transfer först) och de har "several opportunities for internships within our business!" Marketingavdelningen bland annat... ja, som sagt... jag flyttade till möjligheternas land :)

Sorg i mitt musikhjärta!

Fy fabian!
Gavin DeGraw uppträder på the Knitting Factory i Hollywood 11 mars, men det är slutsålt =(

Men skam den som ger sig. Det kan ändras. Jag vill vill vill se honom uppträda live igen! Kanske skulle tagit hans nummer ändå, då hade man kunnat få gratisbiljetter ;)

Nu har det som aldrig skulle kunna hända hänt!

Hur det gick till och när helomvändningen gjordes kan tyvärr inte redogöras för, men ett UNDER har skett! Jag styr mitt plyte rakt in i en djungel av matematiska koncept och tar multiplikations-
tjuren vid hornen!!!

JAG HAR BESTÄMT MIG OCH MITT NYA MAJOR ÄR MARKETING!!!

Det känns rätt. Helt rätt. Just nu i alla fall! Imorgon ska jag gå till counseling center och ta reda på vad det innebär med alla units som ska läggas till i min kursplan och räkna ut hur många mer terminer jag måste gå på SMC innan jag kan göra en transfer. Jag kollade i alla fall vad CSU Long Beach och CSU Northridge (de två skolor det står mellan) kräver för ett marketing major och det är i stort sett bara matte. Accounting, Economy, Business... sånt som folk i kostym och portfölj håller på med. Hur hamnade jag där? Det finns sju (eller hur många är det nu?) underverk i världen och det här är nog fanimej det åttonde.

Just nu simmar jag runt i ett lyckorus efter en grym dag med Marcus och en känsla av att ALLT ÄR MÖJLIGT! Jag blir rätt nöjd när jag känner lukten av dollars också... som jag ska håva in i massor efter min marketing degree! Det här är ju super, nu slipper jag öva på att skita pengar!

Såpp! Efter snacket med en counselor på skolan ska det här kunna skrivas i sten. För tillfället, eftersom allt inte är solklart, är det skrivet på en liten liten, men ack så hård sten!!

Over and out!

Jag har börjat träna!

Jag städar. Det är som ett träningspass när dammsugaren ser ut såhär och väger 200 kilo. Ytan på lägenheten (2000 square feet) leder till mycket släpande på denna dammsugare a.k.a spaceship.

Entertainment marketing

Jag får ingen riktig rätsida på det här med vad jag vill ha min bachelor i. Jag vet vad jag vill jobba med och har absolut inte ändrat min vilja att jobba inom musikindustrin. Det är bara det att journalistik nog inte riktigt är rätt väg att gå. Idag när jag surfade runt på Loyola Marymounts hemsida kollade jag marketing som major och det verkar jätteroligt!! Så just nu, den här sekunden, vill jag byta mitt major till marketing. Det grymma med det hela är att man kan specialisera sig inom "entertainment marketing" och det är ju P R E C I S det jag vill hålla på med!!! Kan ju inte bli bättre!!

Så med flaggan i topp surfade jag in på det articulation agreement som Santa Monica College har med Loyola och vips så var flaggan på halvstång :-/ Det krävs många fina ekonomi kurser för att ha marketing som major, sörrö Frida lilla! Vad sägs om mikroekonomi? Och sen ska det till lite olika kurser i accounting. Prima skinka! Business law krävs också... fast den är rätt rolig tror jag. Det viktiga i hela det här är att den vajade fortfarande! Flaggan alltså! Det låter lite roligt och tänk sen att vara specialiserad inom entertainment marketing. Det är ju EXAKT vad jag vill! Jag tror nog att det ska göras om lite i planerna.... men det brinner i knutarna! Snabba snabba!
Håkan, visst var det marketing du trodde jag skulle tycka om? Inte PR? Du får agera media-guru nu!

Det känns riktigt bra det här med "entertainment marketing" faktiskt... right on liksom!!!

Fy fan för fractions

För att sammanfatta de sista 8 timmarna av den 21 januari 2008 skulle man lite blygsamt kunna använda orden

JÄVLA SKIT-PISS-RÖV-MATTE!!!!!!!!!
(just nu var det inte så lockande med en bachelor inom business, nej tack!)

Hollywood, baby!

Spenderade fredag-lördag på the Renassaince Hotel i Hollywood med Marcus. Åt mat, träffade Michael Jackson (bilder kommer), dansade och fick frukost på sängen! Jag tror jag är på god väg att bli hotellspecialist :)
På lördagen åkte vi till Rodeo Drive och lekte rika i några timmar. Fönster-shoppar-rika. Såg Tocarra från Top Model som numera är programledare på BET. Om jag vore svart skulle jag vilja ha hennes jobb, men jag tror inte min hudfärg uppskattas på BlackEntertainmentTelevision. Rodeo Drive är nice.... mycket nice! Vi drog en runda i Beverly Hills också, så nu vet jag var ribban ligger inför mitt husköp om några år. I LOVE IT!

Har massor av kort från vår sväng i Hollywood, kommer snart!

Marcus kommer åka till New Jersey den 11:e februari och stanna där i tre månader. Därifrån åker han till Irak. Hans "deployment" är 430 dagar långt så nu vet jag hur länge han kommer vara borta. Tiden i New Jersey räknas in i dessa 430 dagar, så det är ju bra. Med största sannolikhet kommer han få åka hem för två veckors semester, vå får se hur det blir. Basen där Marcus ska bo är i ett Sunni-område och överlag verkar de ha det rätt bra i jämförelse med andra baser. Bra mat och alltid tillgång till "vatten på flaska". Inga sjukdomar tack. Jag är orolig för alla vägbomber så jag läste lite om det, och tydligen är det väldigt få i det här området. Med väldigt få menas en per vecka. Av alla faror där är vägbomberna det som oroar mig mest.

Nu ska jag plugga matte och ikväll är det nytt avsnitt av Prison Break.
Alla undrar vart Katta har tagit vägen. Hon skulle landat imorse klockan 9, men nu är klockan 4.20pm och ingen har sett röken av henne. Med största sannolikhet vet Katta inte själv när hon landar :)

Jackie Onassis!

Jackie Onassis eller Frida Karlsson?

Såhär blev det!!! Jag vet att mamma är nöjd och pappa blir rädd =) Pappa Urban avskyr förändringar vad gäller hårfärg och klippning! "Naturlig" är hans slagord! Inte mitt! Och då är inte jag nån randig feminist-brud som färger håret ömsom rött, ömsom grönt. Jag tar ut svängarna mellan brunt och slingor; inga svängar alls alltså. När jag vid 21 års ålder första gången klippte lugg blev jag jättenöjd, men pappas första uppmuntrande kommentar var "Va har du GJORT?" Ni vet med sån "pappas-flicka-växer-aldrig-upp-betoning" på V A D :)


Idag var det pest och pina att gå upp på morgonen och klassen var skitseg. Matten går för SAKTA för mig på lektionerna. Jag är färdig när lärare Jackie har gått igenom steg 2 av 58. Bättre det än att vara efter antar jag....

Jag har brottats med min major senaste dagarna... jag tycker hela business- och marketingindustrin verkar så rolig. Jag vill få ihop det med communication/journalism. Matte är inte skrämmande längre. På skivbolag behöver de starka, skärpta, påhittiga, drivande personer på marketingsidan med tanke på de nedåtgående försäljningssiffrorna. Det är ju MIG de behöver!! Kanske ska gå in i PR/marketing/business??? Men vart hamnar journalistiken då? Fast det är ju inte det jag vill hålla på med på ett skivbolag? Jag vill föra fram artister och få ut musik. Måste kontakta SONY/BMG.

Fick precis ett mail från min blivande man med den glada nyheten att han kommer hem ikväll!!! Han skulle kommit hem igår men det blev ändrade planer så IDAG är en bra dag!

Lenny Kravitz uppträder i Santa Monica imorgon, torsdag... och JAG HAR INGA BILJETTER! Skit. Men det kanske går att fixa ändå... jag vet inte... Chris vill dra fram sina smått sovande "Backstreet Boys"- impulser och hänga utanför i hopp om att komma in. Men det orkar jag inte. Vi får se. Dessutom ser jag hellre på Marcus imorgon kväll än Lenny ;) Lenny har jag dessutom redan sett, eller vad säger du Lundell? :)

Dags för matte!
Frida ... Kar...Mitchell ;)

On a more positive note...

Nu har det varit riktigt hett ute i flera dagar!
Kom hem idag efter skolan och satte mig på balkongen. Jag har ju fått det smickrande namnet Ghost av kära Marcus, så jag måste göra något åt min genomskinliga svenska hy! Lätt för honom att säga som är född på andra sidan hy-skalan, om man säger så!
Fick en trevlig bunt med läxa till imorgon och jag har väl gjort hälften nu... trodde det var lätt... trinomials, polynomials & binomials...ni vet sånt ;) Sen började exponenterna trilskas och jag blev förbannad och nu sitter jag här. Matte är ibland lika tilltalande som den där gurkan jag och Anna hittade rutten i kylskåpet när vi regerade på Dahlbergsvägen 42! Den glömmer vi aldrig, bruden! Inte saneringen heller!

Igår var det säsongsstart för Prison Break och det var ju svinbra som vanligt! Fast har man väl märkt det, är det helt omöjligt att undgå att vad än Michael säger så viskar han. Han har viskat sig igenom fyra säsonger Prison Break. Inte illa.

Imorgon ska jag och Chris-Piss färga håret och bli vackra. Min decimeter långa utväxt med slingor kanske I N T E rockar så fett. (fast nu när jag kollar på bilden här ser det inte så illa ut och slingorna är ganska fina, men det är bara för att toppen av skallen där utväxten syns råkade jag visst missa med PhotoBooth, så låt er inte luras!!)

Idag ser det ut såhär med slingor, men inte imorgon!!!!

Nu ska jag be en bön för att Marcus kommer hem ikväll så jag kan dra dit och få ventilera och mysa!!!! Och innan dess måste jag ha bemästrat exponenterna, så det är väl bara köra igång....*suck*

LYCKA!

Vilken skillnad han kan göra med bara några ord. Fick precis ett mail från Marcus. Han hann bara skriva några rader för de skulle iväg snabbt, men nu känns allt som att det kommer att bli bra. Nu känns det som att allt är lite bättre.

Han är helt fenomenal på att få mig
att må bra!

Tiden går väl rätt snabbt?

Jag kollade precis igenom min gamla resdagbok. Läste mitt inlägg från den 28:e februari 2007, dagen efter jag träffade Marcus första gången. Jag kommer fortfarande ihåg vad som sas och hur det kändes. Då hade jag ingen aning om vad som skulle bli av allt :)

Men det som slog mig är att om lite mer än en månad är det ett år sen.... Vart tog det året vägen? Hur snabbt går tiden egentligen? Så, självklart känns det lite bra just nu, just den här sekunden, när jag är övertygad om att tiden faktiskt går väldigt snabbt. Så jag tänkte lägga mig med den övertygelsen. Förhoppningsvis kan jag vakna med samma känsla.

Tankar

Om man vill läsa något kul och upplyftande är inte det här rätt plats. Jag har inte sovit alls i natt pga hosta, förkylning och halsont. Jag är riktigt sjuk vilket är det sista jag behöver just nu. Min mattekurs går på högfart jag kan inte missa en enda klass för då hamnar jag för långt efter. Borde nog inte varit i skolan varken i torsdags eller fredags, men jag har inte direkt något val under "winter session".

Jag vill att det ska bli onsdag så att Marcus kommer hem. Det är så mycket tankar som flyger omkring och även om jag pratar med Chris så är det bara Marcus som kan lugna mig eller få mig att känna mig bättre. Just nu känns allt bara som en lång väntan på att skiten ska dra igång. Jag kan inte börja räkna ner tills han kommer hem, och det det vore jävligt mycket bättre än att räkna ner tills han åker.
Jag har funderat på hur jag ska förhålla mig till nyheterna kring kriget i Irak medan Marcus är borta. Först tänkte jag att jag skulle läsa på och vara insatt för jag vet egentligen inte så mycket som det är nu. Så jag satte mig i förrgår och försökte hitta information. Rätt snabbt märkte jag att det sista jag ska göra när Marcus är borta är att följa nyheterna. Oavsett vart man tittar ser man rubriker om de senast dödade amerikanska soldaterna. Inga namn, bara antal döda och under vilka omständigheter det händer. Jag har bestämt mig för att hålla mig borta från nyheter från kriget så bra som det går. Om jag läser att amerikanska soldater har dött i Irak vet jag att jag inte kommer kunna tänka annat än att det kanske är Marcus. Det är bättre att bara leva mitt liv här, och prata/skriva/maila med Marcus. Det är bättre att få information från honom än att bli orolig i onödan av nyheter.

Idag ska jag räkna matte och försöka bli frisk. Chris och jag ska laga mat till Gino och Kalle lite senare. Gino och Chris ska jobba ikväll. Jag har bestämt mig för att inte jobba förrän Marcus har åkt.

Usch va konstigt allt har blivit. En sak som jag känner, och som är väldigt lugnande, är att jag föredrar att vara här under det här året framför att vara i Sverige. Jag känner mig mer hemma här i USA nu än jag gör i Sverige, och kanske pappa förstår det mest av alla där hemma? Jag är så glad att jag kan vara här där jag är motiverad och lever i nuet. Även om jag kommer sakna Marcus varje dag och mer än gärna vilja spola framåt ett år, kommer jag vakna varje dag och se sol, palmer och möjligheter. För det är så det är att vakna här.

Marcus har verkligen fått mig att tänka på framtiden på ett annat sätt och aldrig i mitt liv har jag tidigare tänkt på barn. Det är något med honom som är så fenomenalt att jag bara V E T att han är Han med stort H :) Jag är stolt över hans inställning till livet och hans målinriktade, beslutsamma personlighet. Som han sa "now I just wanna get it over with". Det är väl så det är... det är bara göra det, och sen är vi med varandra igen. Jag kommer ha ca 2 år kvar av min utbildning när han kommer hem och vem vet vad som händer efter det ;) Baka bullar!

I år ser jag fram emot att Cilla & Co kanske kommer hit. (Sis, vi håller på kollar på hur det kommer se ut i sommar med lägenhet och pengar och allt... mailar så fort jag vet exakt) Skulle vara kul om nån av mina pumor ville komma över, men ni är jävligt envisa måste jag säga. Sen ser jag fram emot varje brev, mail och telefonsamtal jag får från världens underbaraste Marcus!

Idag är ingen bra dag

Jag är sjuk och seg och idag känns inte alls bra. Jag har tänkt jättemycket på Marcus och att han ska iväg. Igår kändes det som att jag hade koll på känslorna och kunde hantera det bra, men idag har varit riktigt illa. Det blir värre av att han är borta till på onsdag och jag inte kan prata av mig och ställa frågor eller bara vara nära honom.

Hoppas imorgon blir bättre för idag är inge kul alls. Bara ledsamt och konstigt. Det är väl kanske såhär nu i början när allt är så nytt.

16 units!

Nu har jag byggt ihop mitt schema för våren 2008. Det blev såhär ----->

• Anthropology 5
• Geology 1
• Music 36
• English 2
• Math 52

Med andra ord. Näsan i boken och kör så det ryker! 16 units blev det sammanlagt, men det ska jag klara. Marcus är borta i alla fall så jag kan lika gärna gräva ner mig i böcker. Jag ser verkligen fram emot Music 36! Den klassen har jag velat gå sen jag bestämde mig för att åka hit. "History of Rock'n'roll" - kan det bli roligare? English 2 är också roligt, fast antagligen väldigt krävande med en massa uppsatser.... Kan inte säga så mycket positivt om resterande ämnen, de är bara där för att jag ska bli klar med min General Education. Som sagt, kör så det ryker!

För att uppdatera lite vad gäller hela Irak-grejen så var Marcus i Irvine idag igen och nu har de blivit skickade på någon snabbt insatt kurs/förberedning så han ska åka till nån bas någonstans och kommer hem igen på onsdag morgon. Han låter så trött och sliten när jag pratade med honom. Även om han är med i military reserves av egen vilja kom det här lite väl snabbt... Hur jobbigt jag än tycker att det hela är, har nog han det betydligt mer stressigt just nu...

Irak...

Igår fick jag, och Marcus också för den delen, reda på att han ska tillbaka till Irak och tjänstgöra där i ett år. Han åker redan den första veckan i februari, så nu snurrar allt väldigt snabbt. Jag har kommit över första chocken från igår, och nu känns det mest bara jobbigt att ha allt framför sig. Med "allt" menar jag hela året utan honom och all ovisshet och ängslan jag med säkerhet kommer bära med mig. Det är jobbigt att inte bara kunna lyfta på luren och ringa för att höra hur det är med honom. Jag vet inte alls hur man ska tänka eller vilken inställning man ska ha... jag kan ju inte gå omkring här i ett år och vara orolig varje dag. Jag måste hitta någon typ av balans, och det kan jag inte innan han är där och jag märker hur kommunikation osv kommer fungera. Jag har så många funderingar just nu, men inget går att svara på innan han är där. Jag har ju startat ett helt nytt liv här och Marcus har varit en del av det från första start. Jag har aldrig mått bättre. Det kommer utan tvekan bli en omställning och jag kommer sakna honom varje dag.
Det känns riktigt konstigt att vara påverkad av kriget i Irak helt plötsligt. Det har ju knappast undgått mig, speciellt sen jag flyttade hit, men nu blev det med ens väldigt mycket allvarligare.
Ja, jag vet inte så mycket nu. 2008 kommer hur som helst se väldigt annorlunda ut.

Marcus har varit i Irvine på militärbasen idag och fixat med en massa grejer och nu ska jag hem till honom. Nu ska varje sekund och varje dag tas tillvara på.