Soooo.... vad offrar man da for att uppfylla sin drom? Eller vad jag har JAG fatt offra var ju fragan jag fick for nagra dagar sen....
Sa har med facit i hand och mojligheten att titta i backspegeln sa ar ju FAMILJEN det man far offra. Tryggheten och lyxen att ha dem runt knuten. Nagot man for ovrigt inte inser vikten av forran det ar for sent. Jag har tre systersoner vars smabarnsar jag helt och hallet pa satt och vis har missat. Det river i hjartat. Fodelsedagar... pask... midsommar... jag hatar Facebook och internet over huvud taget pa hogtider for jag blir pamind om allt jag missar. Haller mig helst borta.
Och nar man ar 28 ar gammal som jag kryper alla "stora" beslut narmare... det har med barn och villa ni vet. Dar kommer paniken in. Helt plotsligt har man skapat sig ett riktigt bra liv i ett annat land som ar langt langt langt langt bort fran familj och vanner. Vill man starta en familj och uppfostra barn som aldrig kommer kanna sin mammas sida av familjen? Och i mitt fall, vill jag uppfostra mina barn i USA over huvud taget? Vill man lamna allt man har har? Vill jag bo i Sverige?
Mitt liv har ar ju grymt. Don't get me wrong. Jag lever min drom. Men nar hjulet val satts i rullning marker man inte av dominoeffekten forran flera ar har passerat och man ar "fast". Fast ar man val egentligen aldrig.... men det ar svart bryta upp och starta om. Speciellt efter att redan ha rivit upp allt och startat om for nagra ar sedan.
Sen ar det ju det ekonomiska. Jag levde som en jakla kyrkratta under mina skolar. Det har jag egentligen inga problem med. Och jag har inga problem med mitt lan heller. Strax under 700,000... betalar cirka 7000 var tredje manad. Jag kanner inte av det sa det gor mig inget. Men jag kan tanka mig att manga ar radda for lanet och det ar val nagot man "offrar". Jag skulle kunna gora mkt for pengarna om jag slapp betala tillbaks. Men jag tanker inte sa - jag visste att min drom innebar att jag skulle bli CSNs bitch till jag ar 60. It's all good.
Jag skulle aldrig gora det ogjort men jag onskar att jag kunde se framat i tiden och veta att jag finner ro med mitt val. Sverige/USA. Jag ar varldens lugnaste manniska inombords vad galler min drom och det faktum att I DID IT!!! :) Men det ar jobbigt att sakna familj, och inte veta om/vart/hur/nar man ska starta sin egen lilla familj.
When you give it all, you get it all
For my time I got money, but money don't buy time
I got ahead, but something got left behind
1 kommentar:
Frida vi saknar dig men är glada för de val du gjort. Vi upplever genom dig och snart får du visa oss din värld. Kanske oftare än du orkar med. Tre tonårsgrabbar och en syrra bor hos dig i omgångar. Kanske någon flyttar dit:-) tiden visar hur allt blir, lita på det. Du är där du ska vara som jag sagt i många år nu. Stolt över din styrka. Allt är som det är menat att det ska vara. Grabbarna älskar sin moster över allt. Det är allt som betyder något. Love you . Sis
Skicka en kommentar