När jag såg den här videon på min systers blogg ville jag ta en taxi till LAX och sätta mig på första bästa flyget till Stockholm. Jag vill fortfarande göra det, så jag kan springa hem till syrran och krama Stoffe! De har lånat en polishund i några dagar och han var så ledsen när det var dags för vovven att åka hem igen. Här sitter de ute på trappen tillsammans strax innan det var dags att skiljas åt. Stoffe frös men gav vovven filtarna medan han samtidigt gråter och det ser ut som han ber. Jag undrar vad han säger när han knäpper händerna och pratar högt. Det är nog bäst att jag inte hör för då hade jag aldrig slutat gråta.
Jag älskar verkligen mina systersöner så otroligt mycket. Det stämmer verkligen att det kan göra ont i hjärtat av saknad. Jag önskar att jag vore en normal moster som alltid fanns nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar