Det här med att tänka positivt är lättare sagt än gjort ibland, men jag tror verkligen att det fungerar. Jag har en extremt bra förmåga att alltid se hur allt går åt fel håll istället för att inse att man ibland behöver ta en "long cut" istället för en "short cut". Om man sätter bollen i rullning och kämpar mot slutmålet så tror jag att oavsett hur många vägbulor och fula troll som försöker äta upp en på vägen så kommer man fram tillslut. Målet kanske inte förblir detsamma, men målmedvetenheten får inte rubbas. Jag ställer så höga krav på mig själv och att de dessutom ofta är helt orealistiska gör det inte direkt bättre.
Det är svårt alltså. I mitt fall är det svårt att tänka positivt när jag möter motgångar för mitt supportnät av vänner och familj och pojkvän är utspridda över hela världen. Men idag fick jag ett konkret bevis på att om man bara försöker och kämpar så kommer möjligheter infinna sig, oftast helt utan förvarning. Som idag till exempel.
Luck is what happens when preparation meets opportunity.
Sen kan jag bli lite irriterad när folk tycker att man hela tiden ska se positivt på allt. Bullshit säger jag. Alla blir arga, frustrerade och lite då och då tycker man att allt suger. That's life. Konsten är att kravla upp ur det hålet och ställa in fokus på målet igen.
Det här inlägget förklarar rätt bra min dag. Jag vaknade i det där satans hålet där allt är svart, men efter tårar och snack med pojkvän, familj och vän (i kombination med lite "luck") så är siktet inställt igen.
BULLS EYE!