Jag börjar upptäcka ett oroväckande mönster vad gäller mina dörrstängarvanor. Detta gäller endast stängnade av bildörr och lägenhetsdörr.
Förra terminen låste jag in nycklarna två gånger i min bil, varav en gång med bilen fortfarande på. Som tur är var AAA där inom 20 minuter och låste upp båda gångerna. Phew!!!
Lite mer pinsamt blev det dock när jag för andra gången på två månader låste ut mig hemifrån igår. Klockan var 10 på kvällen, och det är väl den där gyllene gränsen där det fortfarande är ok att ringa hem till någon eller knacka på dörren. Min första reaktion var att lägga benen på ryggen och springa i hopp om att dörren mystiskt hade öppnat sig själv dagen efter när jag kom hem från Marcus. Yeah right, för det händer ju.
Det lyste i huset så jag knackade på hos min värd medan jag förbannade mig själv för att jag är så jävla dum! Knackade försiktigt på nätdörrens karm. En gång. Två gånger. Öppnar nätdörren (eftersom knackningarna kanske inte hörs) och knackar på den riktiga dörren. En gång. Två. Lite hårdare. Tvingar mig tillslut att ringa på dörrklockan. Sista nödropet. Trycker på dörrklockan, vilken dånar i hela huset. Första tanke: "shit, där vaknade barnen". Panik. Håller andan och kniper ihop ögonen men fortfarande inge svar. Känner mig modig, nästan lite förbannad nu när jag varit så duktig men utan utdelning, att jag ringer på ägarens mobiltelefon. Nada answer.
Efter 30 minuters väntande ringer han upp och det visar sig att han är på affärsresa. Jag har skrämt skiten ur hans fru som är ensam med barnen när jag har ringt på dörren (skyll dig själv som bor i en gängområde) och hon har vägrat öppna. Nu löser det sig i alla fall, och hon kommer ut med nycklarna och jag säger förlåt tusen gånger. Som tur var var varken hon eller hennes man arga alls, det var väl mest jag som ville spöa upp mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar