Music and Me

Ännu en dag med mycket tankar och mycket saknad. Idag kom kort ut från repetitionen Michael gjorde två dagar innan han dog och det gör ont i mitt hjärta när jag ser hur glad och full av liv han ser ut.

Det här är taget den 23:e juni, då bandet, dansarna och Michael repeterade hela showen, från början till slut. Allt filmades och rykten går att det kommer släppas en dvd. Dagen efter, den 24:e, var Michael tillbaks i Staples Center och repeterade. Om han inte så tragiskt hade gått bort den 25:e, hade han säkert stått där på kvällen i torsdags för att reptera igen. Nu blev det inte så, men Michael fick spendera sina sista dagar där han trivdes bäst - på scen, med sin musik.

Jag är glad att jag har en pojkvän som har sett Michael två gånger, och till min förvåning verkligen förstår vad jag känner nu. Vi har haft långa samtal om vad Michael har betytt för hans familj, honom och mig.
På onsdag ska jag åka till Michaels barndomshus i Encino. I veckan kommer han begravas, och inga detaljer har kommit ut, men jag vet att jag kommer vara där.

AEG har bestämt sig för att ge alla som hade en biljett till konserterna i London möjligheten att få sin biljett även fast konserten aldrig kommer ske. Att AEG väljer att trycka 750,000 biljetter till konserter de aldrig kommer tjäna pengar på, är något jag aldrig vågade hoppas på. Nu får jag mina biljetter i alla fall. Närmare blev det inte.

Bring happiness to people

Det finns några tidiga intervjuer då Michael fortfarande inte helt och hållet satt upp muren, där han pratar om att han känner sig annorlunda. I den här intervjun, gjord när Michael var 21 år, pratar han om just det.



I den här intervjun är Michael 8 år äldre och förändringen är tydlig både på utsidan och i vad han säger. Ledsamheten i hans ögon när han pratar om vad folk säger om honom har djupnat och han verkar motvilligt ha accepterat att media och många människor i allmänhet är dömande. Men som alltid är glädjen och leendet där när han pratar om att skapa musik och underhålla.



"Hopefully, you know, that's what I do with my music... bring happiness to people".

Magi

Jag vet inte hur många gånger jag har sett Dangerous-konserten från Bukarest. Tusentals? Man in the Mirror är sista låten och just det här klippet, det absoluta slutet av konserten, brukade jag spola om och och om och om igen när jag var liten.

Minnen

Det finns många minnen som jag inte har reflekterat över på länge men som nu sköljer över mig varje minut. Mitt liv har sedan jag var liten formats av hans musik. Jag ångrar inte en sekund eller en enda dag under min "fanatiska" period i tidiga tonåren.

Jag kommer ihåg när jag fick mitt Dangerous-kasettband. Jag tog med det till farmor. Jag insåg redan då, 1991, att Michael inte var helt "ok" att gilla. Jag bad farmor att inte berätta för Lennart och Anno att jag lyssnade på Michael Jackson, och när hon inte såg det gömde jag kasettbandet i hennes skafferi så ingen skulle hitta det och avslöja mig.

Jag insåg snabbt att jag alltid skulle behöva försvara allt som hade med Michael att göra. Tack vare det vågar jag stå för mina åsikter, vad de än handlar om, idag. Genom hela lågstadiet och mellanstadiet var jag ofta retad för min idol, och jag kommer ihåg att jag ofta grät och undrade vad det var som var så fel. Men jag stack aldrig under stolen med att jag älskade Michael. Tvärtom - varje maskerad jag var på som liten kom jag till vitpudrad, med svartmålade ögonbryn, knäskydd, svarta jeans och vit skjorta. Jag vet att fjärilen som hänger hemma på pappas kylskåp kammades hem på Stenkullen, när jag vann pris för bästa utklädnad. I gymnasiet hette mitt specialarbete "The Price of Fame" och handlade inte helt otippat om Michael.

Jag brukade översätta hans låttexter... från engelska till svenska och sen tillbaks till engelska. Jag ville förstå vad han sjöng om och tack vare det har jag aldrig i hela mitt liv fått ett sämre betyg än MVG i alla mina engelskaklasser.

Jag fick upp ögonen för USA tack vare Michael. Jag ville så gärna se landet han bodde i och åka till Neverland. Och här bor jag nu. Mitt brinnande intresse för musik är grundat i Michaels toner och danssteg. Idag är jag mer än halvvägs genom min utbildning i USA, med siktet inställt på jobb inom musikindustrin.

Jag kommer ihåg ett brev min syster skrev till mig när jag var 15. Hon bad mig plocka ner alla affischer så man kunde se väggen i mitt rum, för annars skulle hon vara tvungen att psykförklara mig. Kommer inte ihåg ordet exakt, men det var åt det hållet. Men jag älskade varje affisch, och jag har kvar varenda en. Inte på väggen, men i en stor kartong i pappas förråd.

Jag kommer ihåg när jag fick min första skiva. Valde mellan Bad och Thriller. Jag valde Bad, för jag tyckte han såg så häftig ut på framsidan. Jag gick hem, satte mig i den grå fåtöljen brevid stereon, satte på mig hörlurarna tog ut den lilla skinande boken från cd-fodralet och lärde mig varje text utantill. Och så gjorde jag med varje skiva. När pappa och mamma kom hem från en kryssning 1995 hade de köpt HIStory-skivan till mig och jag kommer ihåg känslan när jag öppnade paketet. Kommer också ihåg att jag trodde låten "2 Bad" var en uppföljare till "Bad" från 1987. Idag äger jag alla hans skivor.

Det finns så mycket minnen av Michael inom mig och nu när han inte finns längre tar de upp varje tanke. Det är verkligen som pappa sa idag; jag förlorade en vän igår. Kanske inte en vän enligt din åsikt om vad en vän ska vara, men definitivt en vän för mig.

Hopp

Så är det ju det här med hopp....
Jag inte sluta hoppas att någon ska säga att allt är ett stort missförstånd. Jag övertalar nästan mig själv att det är en möjlighet.

Inte ens ett namn längre

Såg precis presskonferensen efter Michaels obduktion. De kunde inte fastställa en dödsorsak och det kan bara betyda att det är någon typ av preparat i hans kropp som har orsakat hans död. Det var det jag har trott hela tiden så jag är inte så förvånad. Hur som helst, jag tror inte att Michael tog livet av sig med vilja. Jag tror att han är död pga ett misstag. Sen om det var han eller hans privata läkare som feldoserade lär framtiden avslöja. Husläkaren är försvunnen så det låter ju som att han har något att dölja. Nu tar det 4-6 veckor innan man vet vad som orsakade Michaels död. Egentligen spelar det ingen roll vad de kommer fram till. Michael är borta och det kan ingen ändra på.

Det värsta med presskonferensen är att de bara nämnde hans namn en gång. De hänvisade till honom som "the body", som att han aldrig hade ett namn...

The voice of an angel

Michael

Vaknade upp nu efter att ha sovit några timmar och världen känns annorlunda för mig. Kanske inte för dig, men det är verkligen så det känns för mig. Pratade med mamma och pappa, de två personer som tillsammans med min syster kanske förstår varför jag tar det här så hårt.

Det handlar inte om fanatisk idoldyrkan längre. Det har jag kommit över för länge sen. Det handlar om att min största inspirationskälla inte finns längre. Musiken finns, men inte personen. Även om jag inte kände honom är det svårt att helt separera musiken och mannen bakom tonerna, och jag behöver båda i liv för att det ska kännas bra. Inte heller möjligheten till nya toner och nya konserter finns längre. Michael har alltid funnits någonstans, och nu på senare år väldigt nära mig eftersom jag bor i Los Angeles. Det har kommit nya rykten om att han är i studion, enstaka videoklipp och ny musik har poppat upp på youtube. Men nu är allt sånt borta. Michael kommer inte sätta en endaste ny låt till vår värld. Det som finns sedan tidigare, är det jag har att ta med mig när jag går vidare. Jag hoppas verkligen världen kan inse värdet av Michaels musik och komma ihåg honom för allt han gav oss. Michael kommer aldrig göra en till moonwalk eller sjunga igen. Hoppet om att få se honom igen, och känna glädjen och styrkan han utstrålar på scen, dog torsdagen den 25:e juni 14.26.

Marcus och jag pratade igår. Michael är i himlen nu, där han sjunger och dansar för de som har gått vidare. Marcus vän sitter nog där i publiken och rockar till Bille Jean, Beat It och Thriller. Jag får vänta längre på min sista konsert än jag hade planerat.

You will be missed

CNN bekräftade precis rapporterna om att Michael har gått bort. När jag läser rubriken "Michael Jackson has died".... det går inte att förklara vad jag känner. Jag gråter för någon jag inte ens känner. Jag har aldrig träffat honom. Jag har aldrig pratat med honom. Men ändå. Michael Jackson har inspirerat mig mer än många människor jag känner. Jag har alltid vetat att han kommer dö ung. När konserterna i London kom upp visste jag att om jag hade en chans till att se honom så var det här den sista. Och jag fick mina biljetter. Men nu spelar det ingen roll längre.

När jag försöker förklara för folk vad Michael Jackson betyder för mig blir jag ofta frustrerad, för det går inte att förklara. Det låter bara töntigt eller orealistiskt. Men jag menar det verkligen när jag säger att han alltid så länge jag kan komma ihåg har varit en del av mitt liv. Musik kan leda en människa genom toppar och dalar under ens livtid, och Michael Jacksons musik är min ledstjärna.



Jag har alltid trott att Michael på insidan är en rätt olycklig människa, pga hans extrea kändisskap. Kanske inte, men i intervjuer har han ofta antytt till det och låttexter likaså. Kanske är det skönare för honom att få gå över till andra sidan? Inga dömande blickar och paparazzis. Andra gånger kan jag tro att han var en lycklig människa. En lycklig människa som inte passade in i omvärldens lilla ruta över vad som är "normalt" och pga detta inte blev accepterad. Oavsett vad, så tror jag att han har ett hjärta av guld. Ett hjärta som media och personer runt om i världen oavbrutet försökte krossa genom elaka rykten.

Jag är övertygad om att Michael Jackson var världens sista superstjärna. Musikindustrin är inte vad den brukade vara, och han var den sista som verkligen stod för vad musik och underhållning i grund och botten ska vara - äkta. Musikvärlden har förlorat sin största och enligt mig mest fantastiska inspirationskälla. Och jag har förlorat min inspirationskälla.

Jag sitter här och lyssnar på hans musik, och det har fortfarande inte gått in i mitt huvud att han som sjunger inte längre finns. Michael har alltid funnits i mitt liv och jag ville att det alltid skulle vara så.

Min första dröm uppfyllde jag när jag såg Michael på Ullevi den 16:e augusti 1997. Jag är så otroligt tacksam att jag hann se honom live innan han dog. Uppfyllde en annan dröm när jag var vid hans stjärna första gången.

Uppfyllde en till dröm när jag åkte till Neverland Ranch. Här med grinden i bakgrunden.

Min sista dröm var att någon gång bara få säga till honom personligen att hans musik har format mitt liv. Det är nu en omöjlighet.
Min största önskan var att få se honom på scen en gång till. Och det var så nära. Men nu är det också omöjligt.

Fucking media

Läser på CNN att Michael ligger i koma. Läser på TMZ och X17 att Michael är död. Jag vill så gärna tro att han lever. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag vet vad jag vill tro. Om det inte är sant att Michael har dött och falska dödshistorier publiceras, har media sjunkit lägre än jag trodde möjligt. Hela Hollywood och LA verkar vara i upprorstillstånd nu.
Tankarna flyger runt i mitt huvud och jag kan inte samla ihop dem och få ut något vettigt av det jag tänker.... jag kan bara hoppas...

Thank you for the music and all you have done for me

Rest in peace Michael

Michael

Michael Jackson har dött.
Jag kan inte tro att det är sant.
Jag hade två biljetter till hans konserter i London.
Det känns som att en del av mig har dött på något vis. Det kanske låter dramatiskt och orealistiskt att säga så om någon jag aldrig har känt, men hans musik är stark nog att ha påverkat mig i allt jag har gjort i mitt liv.
Jag vill inte tro att det här är sant...

Michael Jackson

Fick nyss reda på att Michael Jackson kördes till UCLA Medical Center här i LA nyss pga hjärtstillestånd....

.........

Det är nog sant det där uttrycket "misery loves company".
Mycket illa händer nu, från både vänner, bekanta och familj.
Igår fick min pojkvän reda på att en av hans närmaste män under tiden i krig har tagit livet av sig. Jag har aldrig sett honom så ledsen, och hela situationen får mig att tänka på Robert.....

Pusselbitar på plats

Idag föll några pusselbitar på plats.
Fick mail från ägaren till lägenheten jag hoppas på att få. Det verkar som att det kanske blir jag som får den, men vågar inte tro det innan jag har nycklarna i handen.

Klassen som jag ska läsa i sommar börjar imorgon, och fram tills för fem minuter sedan hade jag fortfarande inte en plats säkrad. Men nu, dagen innan startskottet går, öppnade sig en bänk och jag kunde adda min klass till mitt schema online. Det betyder att jag kan ta min degree som planerat hösten 2010 och jag kommer kunna söka CSN under sommaren! (Ett CSN som för övrigt har ökat med 28%)

Pratade med mamma idag. Det var ett bra samtal. Intressant. Hoppas hon och syrran kan ta tag i tyglarna snart.

Fick ett mail från världens bästa Mia, och det gjorde mig så glad. Ska maila tillbaks vid något tillfälle då jag är ensam och har tid :)

Längtar till min Ejor kommer hit! Längtar längtar längtar! LÄNGTAR!!!!

Var på stranden i Malibu idag med Emelie. Det var första gången på flera flera flera månader och det var sååå skönt! Brände mig, men det gör inget! :)

Tänker på Christian och Anna i Nacka som har det svårt nu med en förlust i familjen. Vi får ta en Skype-session Anna!

Det händer saker

Om jag har riktigt tur kanske jag landar en lägenhet på 4th Street i Santa Monica.... det är lite för bra för att vara sant, så jag säger inte något mer nu. Inga förhoppningar ska få bubbla!

Var på fotografering igår. Riktigt roligt, dubbelfotografering med Emelie. Får bilderna på tisdag. På tisdag ska jag för övrigt göra en till fotografering... ska försöka klippa barret tills dess. Det är lite "all over the place" just nu....

Kommer för övrigt casha in 100 dollar för mina gamla säng. 100 dollar är mycket välkommet!

Mycket tankar

Det händer så mycket nu att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Vi kan ju börja med det viktigaste. Mina tankar är för det mesta i Sverige, hos min andra familj. Ni som känner mig vet vilka min "andra familj" är. Jag tänker på er och dig.

Har under en längre tid trott att jag ska flytta in i en lägenhet med Emelie den 1:a juli, men igår blev det ändrade planer och nu ska jag hitta en egen lägenhet på 1,5 vecka.

Managementet på nuvarande lägenhetskomplexet är skitstövlar och försöker lura oss på våran deposit på $1,000. I don't think so.

Internshipet med L'Effleur Des Sens tar upp mycket tid och det är riktigt kul. Det är bara det att jag har ingen tid just nu och jag känner att jag inte är lika produktiv som jag skulle önska.

Kan fortfarande inte köra min bil jag köpte i oktober och jag har inte kunnat ta mig till en advokat pga konflikter i schemat med internshipet.

Skolan börjar på måndag, men jag kan inte adda klassen. Får hoppas att jag kan nästla mig in på något vis.

Har varit sjuk igen, med minskad energi till följd.

Funderat över min familj och varför vissa relationer är som de är och vad jag kan göra för att göra de bättre.

Mycket bollar i luften. Tur att man är så grym på att jonglera. Eller inte.
Hur som helst, det kunde vara värre, och det finns ingenting som inte går att lösa.

Today

Idag är det L'Effleur Des Sens som står på schemat. Show ikväll 9pm och förberedelser hela dagen innan det smäller! Kolla in brudarna i showen shake what their mama gave them här under :)



För övrigt så har jag fått för mig att jag har fått svininfluensan just idag. Det kändes som det imorse när jag vaknade. Speciellt när jag gick online och läste att WHO har deklarerat en pandemi. Nice.

Damn budget cuts!

Jädrans ekonomikris! Fick reda på igår att jag kanske inte FÅR ta klasser på SMC i sommar pga budgetkrisen. Jävla skit. Får se inom en vecka om det löser sig eller inte.
Annars har jag jobbat och jobbat på senare tiden och just nu sitter jag och ringer runt till olika lägenheter i Santa Monica inför flytten. På lördag drar jag och Emelie ut och checkar lyor!
Var på MyHouse i helgen. Första gången jag har varit ute sen i januari eller december tror jag. Det var skitkul! Ska sno korten som Katta tog och lägga upp här. Mådde som en sleten fisk dagen efter, men det är så när man blir gammal :) Det är inte lika kul "dagen efter" nu som det var 2004, eller vad säger du Lindgren? ;)

Motiverad till tusen!

Ooohhhhh det är så kuuuuuuul!
Idag var EXTRA (tänk Access Hollywood och E! Channel) på showen och spelade in ett inslag. Vi var där och kollade och det var första gången jag träffade några av dansarna på riktigt. Det ska bli så kul att bli en del av hela gänget. De känns som en familj. När klippet från EXTRA ligger online länkar jag till det här på bloggen så ni får se. Jag är SÅ motiverad av att vara en del av det här gänget. Inspirerande, sköna, underbara, coola, talangfulla och helt avslappnade människor som älskar dans och musik.

Var på graduation dinner för Santa Monica College idag. Såg min favoritlärare Kofi Yankey. Han är underbar. Han sprang runt där i sin Afrika-outfit med världens största leende på läpparna. Inspirernade, krävande lärare är det bästa som finns!

Marcus hämtade mig nu på kvällen och sängen som han mailade mig om när han var i Irak stod i sovrummet när jag kom hem. När han mailade om sängen i juli 2008 bestämde vi att vi skulle köpa den när han kom hem. Sängen blev på något vis en symbol för framtiden. När sängen var köpt skulle inte han inte längre vara i Irak. Och nu är den vår. Jag vet inte.. det är svårt att förklara, men hela året Marcus var i Irak tänkte jag på allt vi skulle göra när han kom hem. Och att jag faktiskt sitter i sängen nu betyder så mycket mer än vad man kanske kan tro.

Grymt bra dag! Imorgon är det möte med PR directorn Kerry Wee och resten av gänget för showen. Längtar!
Ska lägga in lite kort snart.

L'Effleur Des Sens

Jag har fått världens roligaste möjlighet att börja jobba för en show i Hollywood som heter L'Effleur Des Sens. Det är en "french style cabaret show" som för tillfället går på King King på Hollywood Blvd. Dansarna är av hööööög klass. För att förklara hur hög klass kan jag ju säga att en av dem dansar bakom Michael Jackson i London i sommar :) Vi hade vårat startmöte igår med business- och produktionsfolket och sedan dess går jag omkring på små moln. Det är otroligt drivna, kreativa och smarta människor som ligger bakom showen och jag är sååååå glad att jag har fått så mycket ansvar. När vi gick ifrån mötet kände jag återigen hur RÄTT det är att jag valt entertainment marketing. Det kommer hända MYCKET kul framöver :) Nu jävlar ska det håvas in sponsorer! BIG TIME!
Kolla in showens hemsida!
L'Effleur Des Sens