söndag 12 augusti 2007

Ibland är det jobbigt att vara jag


Jag är i full färd med att uppfylla min största dröm. En dröm som började när jag satte upp första Michael Jackson-affischen på min vägg. Att åka till USA (för att träffa Michael såklart), blev åka till USA på språkresa och det i sin tur ledde till en dröm att en gång bo i det stora landet i väst.

Svängar, vägbulor och otaliga förseningar senare sitter jag här. 4077 Glencoe Avenue. Min första, alldeles egna hemadress blev i Kalifornien. Jag gjorde det! Jag behöver aldrig undra hur det hade varit, jag kommer istället ha minnen som berättar om hur det faktiskt var att uppfylla en dröm. Jag bor i USA, och jag har nästan träffat Michael, för jag stod utanför grinden till Neverland i juni. Så de så!

Det är precis så underbart som jag trodde det skulle vara här. Min syster skrev i ett mail nyligen att jag föddes som amerikan, och det är nog sant. Jag har en vardag, jag vet att det är skittråkigt här ibland. Rätt ofta faktiskt. Precis som i Sverige. Hollywood är inte så glammigt som man kan tro, men det är ruskigt häftigt och annorlunda. Bra annorlunda. Ett annorlunda som passar mig. Jag upplever så mycket som jag inte hade haft en chans att göra i Sverige, och jag njuter varje sekund. Palmerna, stranden och folket är underbara och jag har träffat så många nya vänner. Gino, Kalle och Katta betyder så mycket, även om jag inte känt dem så länge. Chris är min andra halva här. Jag är Puff och hon är Piff. Vet inte om jag hade vågat åka utan dig Chris. Så har jag ju träffat Marcus och han är sänd från ovan.

Men det kostar en del, och då menar jag inte bara det saftiga CSN-lånet. När drömmen man vet att man måste och vill uppfylla bara kan genomföras på andra sidan jordklotet, lämnar man folk bakom sig när man packar väskan. Det gör ont att vara ifrån er, även om jag kanske inte visar det hela tiden. Vincent, Christopher och Jonathan. Mina tre älsklingar som är så långt borta nu. Jag saknar er så otroligt mycket, mest av allt faktiskt. Jag saknar att höra er skratta och busa runt. Jag har massor av kort på er på min dator som jag ofta tittar på. Ni växer så snabbt och jag blir så ledsen när jag tänker på vad jag missar. Jag längtar efter att få se er igen. Jag har missat alla era födelsedagar i år, men jag tänker på er varje dag. Ni är underbara och jag är stolt över att vara er moster. Jag älskar er. Ni är mina tre små prinsar!

Jag saknar min syster. Världens bästa syster. Vi är så olika. Men det är ändå dig jag vill prata med när jag funderar över något eller är ledsen. Jag är ingen lite flicka längre, men jag kommer alltid vara lillasyster för dig. Ibland gör det mig galen, men nu saknar jag det. Kan det inte ringa på dörren och så står du där och säger ”hej sweetie!” Det vore något, då kunde vi äta kladdkaka och kolla på film en hel dag. Det är så mycket här som jag ser, och tänker ”det skulle Cilla gilla”. Jag saknar dig sis!! Håkan är underbar. Håll hårt i honom. Jag skulle behöva honom här nu, så han kan göra någon ful imitation av någon så jag blir lite glad!! Håkan, jag saknar dig!

Mamma och Pappa. Pappa är nog den enda som förstår mig fullt ut. Jag är som pappa. Fast tjej tack och lov. Du har alltid stöttat mig vad gäller mina drömmar, hur tokiga de än varit, för du vet vad jag känner. Du säger ibland att det är jobbigt att vara som vi är, men jag är GLAD att jag blev lika tokig som dig! Jag saknar dig och din irriterande ordning i kylskåpet.
Mamma. Min mamma. Önskar att du var här nu. När jag blir rik ska jag flyga över dig hit!! Du tycker jag är lite knäpp med mina drömmar. Men det har varit så skönt den senaste tiden för jag känner att du stöttar mig när jag uppfyller min dröm, trots att du tycker det är jobbigt. Det betyder så mycket att känna ditt stöd och jag hör hur stolt du är när jag berättar hur bra det går för mig. Jag önskar jag kunde ringa hem till dig, säga att jag kommer över och att jag vill ha köttfärslimpa. Du betyder allt för mig och jag saknar dig.

Jag saknar min familj väldigt mycket. Jag vet inte hur länge jag är här, det känns som att jag har tappat kontrollen lite. Ödet sitter bakom spakarna och jag bara hänger med. Min utbildning kommer jag att avsluta här i alla fall. Det går så otroligt bra och det är riktigt roligt när jag känner att jag närmar mig mitt mål. Men gud så jag saknar er. Vi är en konstig familj, men världens bästa familj.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Frida...jag vet inte vad det är med mig..(skyller på mina nya p-piller) men jag är sååå typ gråtig, jag grät på JOBBET när jag läste om din mammas köttfärslimpa! Skönaste blogginlägget!
Ni är en konstigt familj, det har du jämt sagt, men nu låter det som att du accepterat det på ett sätt...och insett att konstigt kan vara bra, kanske?
Grymt, nu ska jag snyta näsan och gå upp med matpåjobbet-kortet och trösta mig lite med en marabouuuuu :P
Puss

Unknown sa...

Hej Sweetie!

Jag finns hos dig, alldeles intill, vi finns hos dig alldeles intill.
En del människor är fysiskt nära och ändå når aldrig varandra ändå.
Så är inte vi.
Ett liv, en chans.
Det livet och det val du gjort är för oss båda. Jag upplever min egen USA resa genom dig. Tack
Vill inte vara utan det.
Igår kom ett stort paket till dörren med kärlek och omtanke i.
Barnen blev glada och går runt med USA kläder o leksaker. Även de får känna känslan av dig och ett annat land. Tack
Men, du saknas mig och det är jag glad för.
Vi älskar dig och vi ses snart igen.
Cecilia